Just nu ur bokhyllan:

Jag läser just nu "Hanteringen av odöda"
Av: John Ajvide Lindqvist.

"Låt den rätte komma in" var ju en bra och välskriven bok. Boken som även blivit film och gick upp på biograferna i höstas. Den var bra även som film, snygg som fan och ljus, bild och rekvisita borde vinna en oscar...oskar ?? c eller k???
Jaja, jag gillade filmen och jag gillade boken. Men den var inte lika läskig att läsa som alla tidigare hävdat. Jag blev inte rädd för monstret i källaren, men jag undrar varför de tog bort det ur filmen. Men är samtidigt glad att de gjorde det, för det var en sådan där parantes på nått sätt.

Nu är det i alla fall "hanteringen..." som läses. Den är lättläst och sådär spännande. Man är ju lite nyfiken trots allt. Men skräck är svårt att skriva, men det återkommer jag till senare.
Återkommer när jag läst klart. /A

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=859832

Det här är roligt!

Jag snodde en lista från min gode litteraturvän

1. Vad använder du som bokmärke?
Oftast viker jag ett öra, annars blir det vad som finns till hands.

2. När och var brukar du läsa?

I sängen, på toa, i soffan, på tåget

3. Vilket är bäst - pocket eller inbunden?

Pocket är lämpligast när man ska ligga och läsa. Men inbundna är ju mycket snyggare men inte så praktiskt när man flyttar.

4. Vilken bok läser du nu?

Jag läser dels en massa pedagogisk litteratur som ingen vill veta namnen på, sen läser jag Dekadensens kön av Ebba-Witt Brattström och Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist.

5. Lämnar du kännetecken i dina böcker?

Jag brukar ringa in, "stjärna", skriva kommentarer etc. Men det är bara i de som är bäst...typ Doktor glas

6. Påverkar omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
"Don´t judge a book by it´s cover"

7. Påverkar sidantalet?

Absolut. Är det sedan en dålig bok så kommer jag aldrig till slutet.

8. Tjuvläser du slutet?

Inte längre, men som liten/yngre gjorde jag det ofta. Numer vet jag bättre.

9. Har du en eller några "omläsningsböcker"?

Ja, jag har ganska många. Det är skönt. Som goda vänner som man litar på. Doktor Glas, Orons bok, POESIBÖCKER framförallt tror jag.

10. Håller du fast vid dina böcker?

Ja, i alla fall de svåråtkomliga, gamla klassikerna. Nymoderna är det lite ditt och datt med

11. Tar du med en bok du läser på toa?

Ja. Det är ju asbra tillfälle att läsa när man pluggar. För det finns ingen tid för "eget" läsande då.

12. För du läsdagbok?

Jag som inte ens kan uppdatera den här bloggen ordentligt kan ju knappast minnas att föra en läsdagbok eller??? Men jag önskar jag gjorde det.

Allt gott och happy 4:e advent /Amorsken

Angående...

....föregående inlägg.
YOU GOTTA LOVE HORACE!!!

http://saom.blogspot.com/2006/11/att-vara-horace-engdahl.html


/J

HORACE lämnar oss...!

Bilden är tagen från www.sr.se

Det är med yttersta, djupaste sorg i hjärtat som jag läser att Horace Engdahl avgår som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Efterträdaren Peter Englund må förvisso vara en av akademiens ledarmöter men om jag fått välja hade jag hellre sett Kristina Lugn eller Torgny Lindgren på Horace forna post.
Helt ärligt så tycker jag det känns lite tungt. Jag undrar vad hans tankar är bakom? Kanske han bara tröttnat och vill göra något annat med sitt liv och sin tid. Kanske han ska skriva några fler fantastiska förord (som till Pessoas Orons bok t.ex.)? Förmodligen har han något gigantiskt epos likt Gilgamesch att skriva.
Jag kommer minnas Horace föreläsning om "den romantiska texten" och "Fernando Pessoa". Några av de bästa föreläsningar jag haft under hela min högskoleutbildning.
Horace i våra hjärtan. Och läs mycket i jul, jag ska försöka hinna med det jag också.

Prosapolisen!

Upptäckte just Prosapolisen och har det som nytt favoritinslag i DN.
Oscar II och träsvärdet...fy fan. Hur kan en sådan miss lyckas passera både Läckberg själv, förläggare och korrläsare??? Har bara EN sak att säga: PIIIINSAMT!
Men det säger ju en del om hur lite som krävs för att man ska skriva deckare. En förmåga att skriva så enkelt som möjligt (på gräns till både löjelse och fördummande av läsaren) så folket får något lättsmält att läsa i sängen på kvällen.
Jag tycker det är fruktansvärt dåligt. Men jag förstår att människor gillar det. Jag vill inte acceptera det, men jag förstår det.

Här kan man läsa hela artikeln om Läckbergs alla misstag: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=842240


See ya

Hahahaha...

Det här var så roligt och så sant...jag känner många ;)

http://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2008/10/06/get-carter-369

Att göra kön - Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män

Ylva Elvin-Nowak och Heléne Thomssons bok från 2003 är en bok som jag har som kurslitteratur men som jag redan nu läst. Och jag gillar den skitmycket. Det här är boken jag vill ge till alla kvinnor och män i min närhet som hävdar att jämställdhet "och sånt där" är det som 68-rörelsen och rödstrumporna sysslade med och inte är något de vill beblanda sig med.
Det här är boken som tar exempel från intervjuer med både kvinnor och män i olika åldrar och olika etniciteter och även från olika delar av världen, inte bara människor som lever i Sverige gör det enkelt att förstå könsmaktsordningen ur ett otroligt enkelt och vardagligt exemplifierande.

Såklart är det här en bok jag i allra högsta grad rekommenderar, och trots att jag vill att det är de personer som skulle behöva läsa den som ska göra det, så vet jag bättre. För personer som behöver läsa den här boken kommer förmodligen inte göra det. De anser förmodligen att det här är ännu en feministisk bok och självklart är feminist i det närmaste ett skällsord i dessa personers öron.
Men ändå. Läs den!!!!! Det har väl aldrig skadat att börja ifrågasätta sig själv, sitt sätt att vara och tänka..eller?

Att den är vald till kurslitteratur förstår jag då den tar upp ämnet hur vi gör kön på ett spårkligt väldigt enkelt sätt. Både kvinnor och män "gör kön" på det sätt att vi internaliserar känslan och varandet i oss utifrån relativt stereotypa normer, men inte bara i oss själva utan även på och i andra människor.
Är man intresserad av könsmaktsstrukturer, feminism, jämställdhet och genus är det här en bra bok om man är "nybörjare" på det hela.
Jag fick många saker förklarade för mig trots att jag inte ser mig själv som "nybörjare" på ämnet. Men det är en komplex värld i genusdiskussionen och den här boken förtydligar saker väldigt bra och enkelt.
Det som jag tror kan trötta ut och tråka ut den som redan kan väldigt mycket om det här är att den ibland känns lite repetitiv. Vissa partier blev jag rätt trött av att läsa, då det för mig kändes som att jag redan visste det och att de redan talat om det några sidor innan.
Men det spelar ingen roll, för det är helt enkelt en både bra, intressant och behövlig bok i ett land där jämställdheten ändå kommit så långt men ändå har så otroligt långt kvar till mål.

Läs den!
7 + av 10

En komikers uppväxt

Okej...jag orkar inte ens läsa klart den. Så jävla kass tycker jag den är.
En fascinerande sak är dock att Gardells språk (det är ju Jonas Gardell som är dess författare) lyckats använda ett språk som är så typiskt rätt i tiden just NU, trots att boken kom ut 1992.
det första jag tänkte på var Susamna Alakoskis "Svinalängorna" som vann Augustpriset.
Språket tilltalar 15 åringar och jag förstår varför på något sätt.

Jag är besviken helt enkelt. Jag tycker ju att Gardell är fantastisk. Men han funkar nog bättre på scen än att han passar att plita ner ord i böcker. Jag som inte läst den här boken innan önskade mig den i julklapp (fick två st) och började läsa, men helt ärligt så kommer jag nog inte fullfölja och jag som avskyr att inte läsa klart böcker om jag väl börjat...men jag pallar nog inte. Jag blir så jävla trött så fort jag öppnar den, det finns liksom ingenting som tilltalar mig. Så tyvärr Vinita...jag gillar den inte alls.

Blir inte mer än ETT + eftersom det är det minsta man kan få.

Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig

Kerstin Thorvalls bok från år 2000 (tror jag det är) är den första ut att tyckas och tänkas om. Jag läste den första gången i sin helhet förra sommaren nere på Öland. Det tog inte mer än 1-2 dagar för den är både lättläst och har ett väldigt enkelt, vardagligt språk.

Boken handlar om Kerstin Thorvalls eget liv, hennes kärlekar och älskare. Det är med viss ambivalens som rösten som jag säger att jag gillar den. På ett sätt är den fantastisk. Det är en underbar känsla i boken. Kerstin älskar med hela sitt väsen...och hon krusidullar inte om det. Hon skriver självklart om det underbara, vackra och passionerade, men inte på det klyshiga sättet. Hennes ord är bara konkret jävla ärlighet på något sätt. Ärlighet som har stickt mången människa i ögonen.
Jag som anser att det är skit och helvete när kvinnor/tjejers böcker blir undanskuffade som "Chicklitt", och det har ju den här boken verkligen blivit. Kerstin har fått ta ett och annat otacksamt och även fult ord gällande kärringsnusk etc etc etc. Och jag blir bara trött på att man inte bedömer mäns böcker på samma sätt.
Det är något tydligt skrämmande med kvinnors kroppar, deras sexuella lust och när de skriver om det. Speciellt om man är en äldre kvinna. Om man är en gammal porrskådis är det oftast annat ord i lutan...

Men åter till Kerstin. Hon beskriver sina brinnande lustar inför dessa män på ett sätt som gör mig både hänförd och lite rädd. Hänförd över att hon är (har varit) så fri i sig själv att hon låtit sig själv älska så hämningslöst. Det finns ett jävlar anamma i den kvinnan som jag avundas och som jag önskar att alla människor hade. Att ge sig passionerat till någon annan är väl det mest vågade och modigaste som finns.
Framförallt är det nog bokens språk som tilltalar mig mer än historien i sig, även om den också fascinerar mig. Hon skriver så rakt på och det är inte alltför vanligt och jag älskar det.

Jag sa även att jag blir lite rädd. Och det är endast för det faktum att alla dessa kärlekshistorier känns maniska ibland och när man sedan vet att det inte är fiktion utan Kerstins eget liv så känns det ju som att hon inte alltid mått så bra. Men det som är bra är ändå att språket sköljer bort det med sin rättframhet. Hon hymlar inte med sitt beteende trots att hon själv påpekar att hon inte alltid handlat på ett korrekt och bra sätt. och det är lite kärnan i boken.
Det är mer en direktåtergivning utan förskönande omskrivningar, bara "rå" fakta i en språkligt underbar värld. För Kerstin älskar sig rakt genom livet, vilket är både positivt och negativt, och jag älskar att läsa hennes bok och rekommenderar den för sommardagar på stranden. Den är nämligen både lättläst och fängslande i och med att den är lättillgänglig.

Av 10 möjliga + får "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" 8 +

Läs en bok för fan...

...myntades en gång för ett x-antal år sedan av mig och min gode vän Lars. Det är ett uttryck som säger så mycket om den som man säger det till. Fördomsfullt? Javisst, men är det inte skönt att ibland få dra saker och ting över en och samma kant? (Inom rimliga gränser såklart)
Egentligen har uttrycket "Läs en bok för fan!" inte någon direkt innebörd, jag och Lars har en gemensam när vi använder det, ni andra är fria att hitta på era egna meningar med det hela.

Den här bloggen går ut på att tycka saker om böcker. Jag kommer recensera dem, håna dem, höja dem till Gudanivå, kräkas på dem, förundras över dem, prata om dem, älska dem fast jag inte vill, hata dem fast jag inte vill, jag kommer vara pretentiös och stolt över det i mina uttalanden och jag kommer vara ambivalent till dem, ty inte ens jag är perfekt även om man lätt tror det vid första anblick.

Jag tror jag kommer bjuda in andra personer som kommer få "gästblogga" om något litterärt, eller kanske lämna ett bidrag, så ni läsare kan recensera och tycka till...och jag förstås, man gör det på eget bevåg...

Välkomna!