tag:blogger.com,1999:blog-88319444038310602322024-02-07T20:09:36.010+01:00Läs en bok för fan !Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.comBlogger26125tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-76844457684351249622010-06-13T20:38:00.005+02:002010-06-19T13:47:33.189+02:00Blodläge<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://cdon.se/b%C3%B6cker/theorin%2c_johan/blodl%C3%A4ge-7544353"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 267px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimV7gUY9akmB_8fLzSMGwUVtxjGQYwy6GoaUsmHwEKAVvB5F4CmamouJUj_EJLxu_uwD5p0nQyRDsDLWtWNWzf_4uybJn2r_hZ0nfmQQfTPyy-PrGElhjV_98PCuh14iPyzSmIDABdnGE/s400/theorin-johan-blodlage.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5484444587385443458" border="0" /></a><br /><span style="color: rgb(204, 204, 204);font-size:78%;" >Bilden är från <a href="http://cdon.se/b%C3%B6cker/theorin%2c_johan/blodl%C3%A4ge-7544353">cdon.com</a></span><br /><br /></div><div style="text-align: center;">av: Johan Theorin<br /><br /><div style="text-align: left;">Har precis läst ut den tredje boken av Johan Theorin som utspelar sig på Öland och som "handlar om" den åldrade mannen Gerlof Davidsson. Nu är ju inte Gerlof huvudpersonen böckerna, men han är den röda tråden kan man säga, den som binder ihop böckerna, och han gör sin roll med bravur.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Blodläge</span> är Theorins tredje bok och utspelar sig under Ölandsvåren och försommaren. Som vanligt är det underbara miljöer som beskrivs och liksom Theorins förra bok fylld av vidskeplighet som förankras i vår tid och som flätas samman med olika människoöden.<br />Den förra boken; <span style="font-style: italic;">Nattfåk</span>, tyckte jag inte var lika bra som den första och som denna boken, även fast den mycket mer än den första var full av övernaturliga förekomster... vilket jag gillar.<br /><br /><span style="font-style: italic;">Blodläge</span> handlar till skillnad från <span style="font-style: italic;">Nattfåk</span> inte om andar och besök från "andra sidan" utan om gammal öländsk vidskeplighet gällande troll och älvor. Jag som alltid fascineras av, och är något yrkesskadad av, att se på uppbyggnader och stilistiska saker tycker att den här boken är superbra. Jag är INGET fan av "kriminalromaner" a´la Marklund, Läckberg, GW Persson, eller Herr Larsson och jag vill verkligen inte facka in Theorin i den ohyggeliga genren. Jag skulle hellre vilja lägga honom i genren "skönlitteratur i romanform"... as simple as that! ( Men jag har läst många som fackar in Theorin som en deckarförfattare och det tycker jag är både taskigt och fel.)<br /><br /><span style="font-style: italic;">Blodläge </span>har, som alla Theorins böcker, ett fängslande, enkelt språk som tilltalar läsaren och gör det lätt att följa, förstå och hänga med. En annan sak som är så bra med Johan Theorins författarskap är att han är trovärdig. Jag tror på det jag läser och jag märker att han gjort sin research och att han dubbelkollat den innan han skrivit ner sin historia. Och om han har hittat på och arbetat utan research? Ja, ÄNNU BÄTTRE säger jag, för då kan han "ljuga sant" och det är ju det som de riktigt stora författarna gör enligt Anaïs Nin.<br />Hur han än gjort så sveps jag med i historien och ut till Alvaret, naturen och älvstenen där man offrar saker till älvorna för att få sina önskningar uppfyllda. Theorin har en otrolig förmåga att snirkla och väva samman historien och få alla bitarna att falla på plats i slutet och jag tycker han gör det både snyggt, oklyschigt och på ett sätt som inte försöker "lura" eller "skriva läsaren på näsan". Han är bara rak och på något sätt förmedlar det rakt av. Det är snyggt och något som fler författare borde ägna sig åt (dock tror jag inte jag lyckades förklara så bra här hur jag menade, men jag hoppas att någon fattar).<br /><br />En annan sak som författaren gör superbra i den här boken är att skifta perspektiv och tid. Många gör det förvirrande eller väldigt subtilt, men Theorin gör det enkelt och kanske är det det som gör att jag gillar honom så mycket och sättet han skriver på. Det är liksom ingen onödig krussidullprosa han skriver. Den är bara rak, och precis som det är, men på det sättet inte avskalad eller minimalistisk, han bara skippar ordbajseriet som så många andra ägnar sig åt. Han lyckas skapa trovärdiga karaktärer och djup i dem, trots att han inte överanalyserar dem eller ger läsaren mer än den behöver. Det är så jäkla bra, för han litar på mig som läsare känner jag. Och även om läsaren ganska tidigt kan "lista ut" hur det ligger till, så är det liksom inte det som är vitsen. För det är ingen deckare, det är en roman om äkta människor och deras liv och öden och det är så bra gjort så jag bara måste säga till alla att läsa.<br /><br />Kanske är det så att jag som "halvölänning" har ett par extra hjärtslag till övers för den där underbara ön och dess natur och arkitektur (den gamla, inte den nymoderna) och de gamla gåtor och sägner som landskapet ruvar på. Och kanske är det för att jag själv sett älvorna dansa i diset över Alvaret som jag mer än lätt dras in i den här historien och i princip streckläste den.<br />Men den har många bra kvalitéer och jag tycker att man bör läsa den. Har man heller aldrig varit på Öland så borde man ta sig dit så fort man bara kan och uppleva det platta alvaret, de långa stränderna och den trevliga befolkningen.<br />Boken är som given för sommarens lata dagar på stranden eller i trädgården. Så om du inte har den köp den eller låna den på bibblan eller ge bort den till någon som behöver koppla av - det är en superbra present!!!<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Fem starka av fem möjliga får den av mig !!!</span><br /><br /><br /><br /><br /></div></div>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-33594341365883709822010-05-27T11:58:00.003+02:002010-05-27T12:03:34.513+02:00Vindens namn<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQMYGnbbDh7cuRk4NvljUAUTi7Ho3qfs8TOPLH8Jw7KRXVj3jxiWUmnRly_DKKof1joYdlpyRk9-ghRENGi0Yg2v-Zb5VoiTs7uZ557dLYhgqvZJDyedDTUMbCtbR7Ni27SYYkbSELhi4/s1600/vinden2.jpg"><br /></a><br /><div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiio_SIY53pcb1DWszAcxY2LoAoU8DXlCoPW_USEJkmvIOVBakFvavXLU_ycaWvAGAEV8bKUnuyjC4EfEupZ-6uPyMXog2F-z0ZREkZtqt0nZd7zSHy-PEv424W_4OimFtdkye9oQLFehs/s1600/vinden1.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 299px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiio_SIY53pcb1DWszAcxY2LoAoU8DXlCoPW_USEJkmvIOVBakFvavXLU_ycaWvAGAEV8bKUnuyjC4EfEupZ-6uPyMXog2F-z0ZREkZtqt0nZd7zSHy-PEv424W_4OimFtdkye9oQLFehs/s400/vinden1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5475887794920907618" border="0" /></a><span style="color: rgb(204, 204, 204);font-size:78%;" ><br /><a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9173513792">Bilderna är från Adlibris.com</a></span><br /><br /><br /></div><span style="font-size:130%;"><span style="font-weight: bold;">... del 1 & 2, av Patrick Rothfuss</span></span><br /><br />För ett antal veckor sedan fick jag ett reklammejl från adlibris (tror jag det var).<br />Det handlade om deras fantasy-klubb. Där fanns det med en kort beskrivning av den helt nyutkomna boken "Vindens namn" skriven av en amerikan som heter Patrick Rothfuss.<br />Jag läste lite om boken och tyckte att den lät ganska bra, eller i alla fall intressant. Jag har alltid gillat fantasy, men jag har aldrig klarat av att läsa den. Jag har endast läst Tolkien och Harry Potter och sedan gamla barnböcker och sagor, men inte annan s.k. "renodlad" fantasy. Men nu tänkte jag att jag skulle ge mig på det och den här boken, Vindens namn, verkade som ett lovande objekt.<br />Sagt och gjort, jag bokade den på bibblan (fler än jag hade tydligen varit sugna på att läsa den här "nya lovande författaren") och hämtade den någon vecka senare.<br />Första delen av boken är uppdelad i två böcker; Vindens namn del 1 och Vindens namn del 2. Jag har nu läst båda de första böckerna. Det ska tydligen vara en sorts triologiserie (otippat...)som heter "Berättelsen om kungadråparen". Förste delen av den här serien består alltså av dessa två böcker.<br /><br /><b>Först en snabbresumé:</b> Boken handlar om Kvothe, den en gång så mäktige trollkarlen som nu under falskt namn och identitet driver ett värdshus. Historien börjar i nutid då landet drabbats av demoner och hemskheter och en liten skara människor samlas på värdshuset varje kväll och den äldsta mannen i sällskapet berättar historier om den ökände Kvothe. Ingen av dem vet att värdshusägaren är just denne Kvothe (som numer går under namnet KOTE...det är rätt dåligt tycker jag, ett bättre alias hade han kunnat valt).<br />En dag kommer en Krönikör, eller skrivare som han också kallas och känner igen Kote som den riktige trollkarlen Kvothe. Han ber att få nerteckna Kvothes historia och det är då boken på något sätt tar sin början. Kvothe börjar återberätta sitt liv och Krönikören skriver ner. Som läsare får vi följa med tillbaka till Kvothes barndom och liv. Hur han växte upp som en Edema Ruh (en sorts kringresande nomadisk grupp som uppträder med teater, musik och håller föreställningar) och blev föräldralös och hur han levde urfattig på gatorna i Tarbean innan han som väldigt ung kom till Universitetet och fick börja studera allting till trots.<br />Han berättar allt om bara ibland kommer historien tillbaka till "nutid" och värdshuset, men mest rör den sig i dåtidens återberättande. Jag tänker inte förklara så mycket mer om man vill läsa boken själv. Men man får i alla fall en grundlig genomgång om barndom och uppväxtår, allt antar jag är för att man som läsare ska få en bakgrundshistoria till varför saker och ting blev som de blev i slutändan ...<br /><br />Så vad tyckte jag?<br />Ja... dom är lättlästa. Man tar sig snabbt igenom dem trots tjocklek (cirkus 400 sidor vardera, inte riktigt). Det här är tydligen hand debut som författare, tidigare har han skrivit för tidningar om jag förstått saken rätt; kåserier, krönikor etc. Och det märks att han gillar att skriva, han älskar sin karaktär , Kvothe och han har en historia som är rätt klar och "bara" ska skrivas ner. Men det är inte alltid så att viljan att skriva automatiskt gör att man kan göra det bra. I mitt tycke så är historien i grunden bra, men den är inte bra skriven. Jag undrar vem det är som varit förläggare och som låtit boken gå igenom och många gånger undrar jag om det inte är så att den svenska översättaren: Ylva Spångberg gjort boken en otjänst. Det finns mycket fel rent språkligt. Det finns mycket syntaxfel och på många ställen är det stavat i talspråk. Talspåk är okej när det är dialog, inte i vanlig löpande text. Det må vara små fel, men det gör att jag som läsare hajjar till och stannar upp och det stör helt enkelt.<br /><br />Boken i övrigt är nog nästintill ett berättartekniskt fiasko. Det finns speciellt ett ställe i andra boken där huvudpersonen och hans följeslagare äter "det sista flatbrödet" TRE gånger efter varann!!! Det är sådana fel man inte få göra och det är sådant som förläggare och korrekturläsare ska upptäcka. Det är så grovt fel och det gör att man inte litar på texten. Den faller på grund av berättartekniska missar, vilket jag återigen vill påpeka är synd, för det finns en historia som jag tycker är bra, men kanske inte Patick Rotfuss är rätt person att skriva ner den. Eller kanske de skulle gett den längre tid att få bearbetas på, för det finns mycket att göra med den.<br />Att det här är hans debutroman märks. Han skriver läsaren på näsan genom att bli övertydlig och det är en typisk nybörjarmiss; att man tror att man måste förklara allting i minsta detalj annars kommer INGEN förstå vad det är man menar, man litar helt enkelt inte på sin läsare, och kanske inte heller på sin egen förmåga att uttrycka mycket med få ord. Och det stör mig som läsare. Den här boken skulle må bra av att: "Kill some darlings".<br />Till exempel så är det så att Kvothe först blir föräldralös, sedan bor han på gatan i staden och han är fattig, trasig, luktar illa, får en slant genom att tigga, men blir såklart grovt misshandlad av en vakt, tappar pengen, ligger i en snödriva och är precis på väg att gå genom ljuset i tunneln när någon ruskar liv i honom...sen bara fortsätter det sådär. Och det gör en avmätt som läsare. Man VET att han har det hemskt och svårt. För det förstår man om man som 9 åring tvingas bo på gatan och inte har mat etc. Man måste inte överdriva det genom att låta precis ALLTING hemskt som kan hända, hända denna enda person, Texten tappar trovärdighet och det blir trist att läsa.<br /><br />Att jag valde att läsa del två var dels för att de hörde ihop och sedan för att slutet på bok 1 blev starkare och bättre. Det kändes som författaren hittade sin form och texten blev tajtare. Bok två fortsatte på samma sätt, men sedan tappade den.<br />Det är lite svårt att förklara faktiskt. Att huvudpersonen inte är särskilt sympatisk är ju ett trevligt inslag, men det är väl så att författaren inte är så bra på att skriva faktiskt. Det glimmar till på vissa ställen, men han har liksom inget öga för när det gäller att gå vidare i historien, man kan inte trampa på samma ställe hur länge som helst.<br />En annan sak som är irriterande med boken är att saker och ting inte förklaras. Nu är det ju så att Kvothe återberättar hela boken för krönikören, men vi läsare som inte kan något om den värld och det land de bor och lever i måste få saker förklarade för oss. Jag förstår att det är en avvägning som förmodligen gjorts och att man valt bort förklaringarna till mycket. Men om man som läsare inte får något förklarat för det i texten framgår som självklart så infinner sig inte känslan av självklarhet hos en, snarare får man frågor som blir obesvarade och som man bara får lämna därhän. Ett mycket klumpigt val.<br />Sen förstår jag inte om det är en ungdomsbok eller en bok för alla åldrar. Förmodligen ska den vara för alla åldrar, men det känns som den är skriven av en, och för tonåringar.<br /><br />Om jag rekommenderar den?<br />Nja, jag är ju för att man ska få sin egen uppfattning, men jag skulle inte rekommendera den för någon. Kanske någon som var mellan 11-15, men inte någon över den åldern.<br />Jag vet inte om jag kommer att läsa fortsättningen, kanske för att få veta hur det går och om han blir bättre på att skriva, men jag kommer inte rusa till bokhandeln eller kasta mig på bibblan när nästa bok släpps i Sverige. Båda får en svag TVÅA av FEM möjliga. Tvåan är för att historien har potential, men han måste bli bättre på att skriva annars är historien helt förlorad.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQMYGnbbDh7cuRk4NvljUAUTi7Ho3qfs8TOPLH8Jw7KRXVj3jxiWUmnRly_DKKof1joYdlpyRk9-ghRENGi0Yg2v-Zb5VoiTs7uZ557dLYhgqvZJDyedDTUMbCtbR7Ni27SYYkbSELhi4/s1600/vinden2.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 294px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQMYGnbbDh7cuRk4NvljUAUTi7Ho3qfs8TOPLH8Jw7KRXVj3jxiWUmnRly_DKKof1joYdlpyRk9-ghRENGi0Yg2v-Zb5VoiTs7uZ557dLYhgqvZJDyedDTUMbCtbR7Ni27SYYkbSELhi4/s400/vinden2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5475887802099914946" border="0" /></a><br />/JJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-73333457038724142672010-04-25T13:08:00.003+02:002010-04-25T13:25:09.542+02:00DÖD RÄKNING av Rolf Aggestam<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhneNoakZT7vogghim98943hkMRDOtIS72REgcDgqqpYVS5-fKz3xJPBUG5OvhWeogQ5t7NXVwVJiToOpnLamB8cVKoQclFBUIDdB25G6Q9t3IvmEJY7waFWCh13efADpTGP5qcuejDH-g/s1600/9146219676.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 244px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhneNoakZT7vogghim98943hkMRDOtIS72REgcDgqqpYVS5-fKz3xJPBUG5OvhWeogQ5t7NXVwVJiToOpnLamB8cVKoQclFBUIDdB25G6Q9t3IvmEJY7waFWCh13efADpTGP5qcuejDH-g/s400/9146219676.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5464034439666368434" border="0" /></a><br /></div><div style="text-align: center;"><span style="color: rgb(204, 204, 204);font-size:78%;" ><a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146219676">Bilden är från Adlibris.com.</a></span><br /></div><br />Jag hör till dem som älskar poesi och har gjort det sedan jag som 13-åring läste Fröding för första gången. Men poesi är svårt ibland. Och jag upplever att människor antingen älskar eller hatar poesi. Ett alternativ om man tycker poesi är svårt är prosapoesi. Det är en lite lättare form och kanske kan det vara lättare att skapa sig mening och förståelse när man läser.<br />Jag har läst en prosapoetisk bok som heter "Död räkning" och som är skriven av Roffe Aggestam, som faktiskt är en av mina gamla lärare. Han är en underbar person och är lika söt som Einstein var med truligt hår på ända och gympadojor.<br /><br />I den här boken gör Roffe det svåra mycket enkelt på många håll. Han har en självklarhet i språket och det dyker upp känsor av: "jamen visst!" hela tiden när jag läser.<br />Men ibland blir det svåråtkomligt och nästintill privat. Alla som skriver och läser mycket vet att personligt är bra, privat är inte bra. Och ibland upplever jag delar som privata. Personligt är det nämligen på många håll i boken och det upplever jag bara som en styrka och ger en trovärdighet till texterna. Det skapar också känslan av att jag är i direktdialog med författaren, jag får ta en del av hans inre och hans personliga tankar och det är med vördnad jag gör det.<br /><br />Men i de mer privata delarna tappas jag bort som läsare. Någon stänger dörren och jag får kolla in genom fönstret men hör liksom inte vad som sägs därinne och är totalt oförmögen att ta mig in i läsrummet igen då jag inte blivit betrodd med nyckel.<br /><br />Som tur är finns det många fler tilltalande och "läsvänliga" poem i den här boken än det finns privata och otillgängliga. Det var längesedan ajg läste en riktigt bra diktbok. Faktum är jag inte läst någon sedan Bruno K Öijer kom ut med sin senaste för ...ja är det en ca två år sedan. Men den här boken gillar jag mycket.<br /><br />Roffe rör sig på något sätt från nutidens ålderdom till dåtidens barndom och på många håll briljerar han rent ordtekniskt och otvunget på ett sätt som är extremt opretentiöst och tilltalande.<br />Han har en självmedvetenhet i sitt språk om alltings obetydelse och storhet vilken är ständigt närvarande och sätter tonen på ett sätt som gör poesin enkel; Poesi handlar om livet. Att sätta ord på det. Att låta sig andas det och leva det för att sedan minnas det. Ibland med saknad, ibland med vemod och ibland med ångest.<br />Roffe Aggestam ler mot läsaren med en allvarlig, men ack så insiktsfull och tillbakalutad glimt i ögat i den här boken och framförallt genom språket.<br />Läs den! Den får 4 av 5 möjliga.Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-28118628824065451532010-04-17T10:11:00.003+02:002010-04-17T10:16:41.038+02:00Guerneseys litteratur & potatisskalspajsällskap Av Mary Ann Shaffer<div style="text-align: center;"><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917337203X"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 186px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQZi0cd1juisT_58KG34K1IhAzzkPJ_wDRWWkKJiGoFkTa9kwwCHNzfibcmC-5bc71faYEhRDLmuAF1QH6G2cqMQ0XgbFakpVetmce_jd6M7MTOuYQoZOFj7PEZaETp-Y2BIT27KRS5PQ/s400/917337203X.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5461016632214159474" border="0" /></a>
<br /><span style="color: rgb(192, 192, 192);font-size:78%;" >bilden är från adlibris.se</span>
<br />
<br /></div><meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"><meta name="ProgId" content="Word.Document"><meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"><meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"><link rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5CTotte%5CLOKALA%7E1%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"><!--[if gte mso 9]><xml> <w:worddocument> <w:view>Normal</w:View> <w:zoom>0</w:Zoom> <w:hyphenationzone>21</w:HyphenationZone> <w:punctuationkerning/> <w:validateagainstschemas/> <w:saveifxmlinvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:ignoremixedcontent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:alwaysshowplaceholdertext>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:compatibility> <w:breakwrappedtables/> <w:snaptogridincell/> <w:wraptextwithpunct/> <w:useasianbreakrules/> <w:dontgrowautofit/> </w:Compatibility> <w:browserlevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 {size:612.0pt 792.0pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:36.0pt; mso-footer-margin:36.0pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> </style><!--[if gte mso 10]> <style> /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:#0400; mso-fareast-language:#0400; mso-bidi-language:#0400;} </style> <![endif]--> <p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><span style="font-family: georgia;">Jag har läst ett par nya böcker och tänkte börja med att recensera den som gjorde mig mest glad och upprymd. Det långa namnet i rubriken ovan får tungan att snubbla ibland, men det är det värt. Jag har inte läst något av Mary Ann Shaffer innan jag läste den här boken och det visar sig att det inte är så konstigt eftersom hon skrev den här enda boken sent i livet innan hon dog. Hon kommer från USA och har av vad jag kunnat googla mig till levt nära litteraturen hela sitt liv, men fick sin författardebut sent i livet vilket var just denna bok. </span>
<br /><p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">
<br /></p><p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">
<br /></p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">Den är en ganska tunn pocket och den är skriven i brevform. Allt kretsar kring den engelska författaren Juliet Ashton som bor i London. Det är 1946, kriget är över men har färgat världen och människorna som man får möta i den här boken. Juliet är en sprallig kvinna på något år över 30 som trots svåra krigstider har ett glatt sinne och en brinnande passion för litteratur.
<br />En dag får Juliet ett brev från en Dawsey Adams som bor på ön Guernsey som tillhör de s.k. kanalöarna. Brevet är startskottet för många djupa relationers början. Dawsey berättar om det potatisskalspajssällskap han är med i på ön och Juliet blir nyfiken och skriver ett brev tillbaka och ber honom berätta med om litteratursällskapet. Juliet som hemma i England försöker få stoff och inspiration till att skriva en ny bok nappar på idén om hur kriget på verkade människorna på de engelska kanalöarna och snart har hon fått Dawsey och hans kamrater i litteratursällskapet att skriva brev till henne och berätta om sina liv på Guenesey under kriget. Fler och fler brevskrivare kommer till och bygger upp den här bokens historia. </p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">Shaffer lyckas, trots sorgliga och hemska upplevelser som skildras, att anlägga en mjuk och lättsam ton boken igenom. Personerna är lätta att ta till sig och utan tvekan är detta en ”feel.-good-bok” av hög kaliber. Brevformen bidrar till lättlästheten på ett bra sätt. Jag gillar huvudpersonens okomplicerade natur och sätt att vara. Kanske för att jag är, eller vill vara , så själv. Egentligen gillar jag alla karaktärer och personer som förekommer i boken, det är både, udda, vanliga och igenkännande människor man möter.
<br /></p><p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">
<br /></p><p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">
<br /></p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">Men i det där att gilla alla personer finns det negativa med den här boken. Vad gäller formen så har jag alltid gillat brevromaner, men det presenteras väldigt mycket människor i början och blir man det minsta okoncentrerad eller ofokuserad så kan man lätt tappa bort sig i vilkens person som är vem och vem som skriver vilket brev. Det där ger sig dock när man fått rätsida på vem som är vem. Men sen kommer ett nytt sådant besvär när personerna från ön Guernesey börjar skriva till Juliet. Nu kommer än mer personer in och där kunde jag tycka att det var svårare, och då kommer vi till det enda sådär författarmässiga negativa med boken: Språket hos karaktärerna!!!</p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">Shaffers oförmåga att ge karaktärerna egna språk är det som egentligen förvillar tror jag. Hon gör det en gång, men det är när det är en kvinna som är så totalt tvärtom att det sticker ut. </p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">Tyvärr är alla breven skrivna med samma röst, den som man från början hört som Juliets, därför känns det lite som att det är hon som nästan återberättar alla brev fast i brevform och med sin egen röst. Detta är väldigt synd för det skapar ingen nyans och gör det svårt att skilja personerna åt när man läser breven. </p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal"><o:p>
<br /></o:p></p> <p style="font-family: georgia;" class="MsoNormal">Men trots karaktärernas språk så är det här en mycket bra, rogivande och underhållande bok. Det är en sådan bok som jag skulle ge någon som måste ligga till sängs t.ex. av att ha brutit benen eller fått ryggskott. Då är en perfekt. Eller i sommar i hängmattan. Den är lättläst och underhållande, precis så som man vill ha det ibland, och med tanke på det så får den här boken faktiskt 4 av 5 möjliga av mig. Rekommenderas varmt. </p> Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-16353594719667396652010-03-01T07:16:00.005+01:002010-03-01T07:44:42.909+01:00Tillbaka!Nuså, nu ska jag ta tag i bokbloggen igen.<br />Det har gått ett tag och examinationer från universitetet och en mycket stressad höst lämnade mig oinspirerad och matt inför böcker, men nu är det nya tag!<br /><br />Så lite sent blir uppdateringen om Herta Müller.<br />Andreas frågade i föregående inlägg om jag läst nått av Herta och ja, det har jag. Men jag har inte läst någon prosa av henne. Endast lite poesi, vilket inte hör till vanligheten att hon skriver om jag förstått saken rätt. Herta Müller är för mig en ganska okänd författare. Däremot förkom hon frekvent när mina professorer föreläste under mina litteraturvetenskapsstudier, men vi gjorde aldrig några djupdyk ner i hennes författarskap. Däremot tycker jag att du ska läsa henne Andreas, det tror jag är värt det. Hon är som jag förstått inte svårläst men är heller ingen "typisk svensk deckarförfattare ...". Det enda svåra skulle väl vara hennes prosapoesiaktiga skrivsätt, men det beror på bok då jag förstått att inte alla hennes böcker är på det sättet.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6_n4TVEYg9Zfm620JotBKfjuYY-OU9PzGcj1hVZzVfmZYCJaBVmvQicAUW8C2Yzb0kITOBLIp7DaOzFz5YT_SQgCBLBCWVFf7BrLs8kLPgujgM40ogSTijB8w17FoPkSfPSpF5TDoOCI/s1600-h/muller-herta-hjartdjur.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 139px; height: 225px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6_n4TVEYg9Zfm620JotBKfjuYY-OU9PzGcj1hVZzVfmZYCJaBVmvQicAUW8C2Yzb0kITOBLIp7DaOzFz5YT_SQgCBLBCWVFf7BrLs8kLPgujgM40ogSTijB8w17FoPkSfPSpF5TDoOCI/s400/muller-herta-hjartdjur.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5443548366085111746" border="0" /></a><br />Jag fick denna bok av Herta när jag avslutade min praktik i höstas, <span style="font-style: italic;">"Hjärtdjur"</span> och kommer gladeligen att läsa den, men först ska jag göra slut på mastodontboken jag läser just nu:<br /><br /><span style="font-style: italic;">Svärdet och Spiran</span> av Ken Folett.<br />Jag vet inte om det är en bok jag rekommenderar. Nu har jag läst halva och det är 500-600 sidor kvar, och den är bra, jag vill veta hur det går. Men den är lite långrandig ibland på ett sätt. Det Ken Folett är jättebra på är att han gjort sin research. Han är extremt trovärdig och kunnig i ämnet medeltiden och jag tycker han är duktig. Men som sagt, vissa stycken bara skummar jag mig igenom då de inte känns så relevanta. Men ändå, jag gillar den, men det är inte den bästa bok jag läst. Jag får återkomma gällande betyget på den. <a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpkuJyOXiZlsVhYpiBfga0SkFZqnTqYrvJfYV7Ime0cnDkIs1dwhQd5deWiq1shyphenhyphen0dQQYgntyVtwY5Abypy3QPg-Vm_q8SRhx3mxV3zzum69m5Gh2sxPCR73KrCsZl-mJPDfTY-797SJc/s1600-h/follett-ken-svardet-och-spiran.jpg"><img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 145px; height: 235px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpkuJyOXiZlsVhYpiBfga0SkFZqnTqYrvJfYV7Ime0cnDkIs1dwhQd5deWiq1shyphenhyphen0dQQYgntyVtwY5Abypy3QPg-Vm_q8SRhx3mxV3zzum69m5Gh2sxPCR73KrCsZl-mJPDfTY-797SJc/s400/follett-ken-svardet-och-spiran.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5443548369812190642" border="0" /></a> <div style="text-align: center;"><span style="color: rgb(204, 204, 204);font-size:78%;" ><a href="http://cdon.se/">Alla bilder är från cdon.com</a></span><br /></div>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-32145073000220520662009-10-08T15:33:00.000+02:002009-10-08T15:34:31.982+02:00nobel...<meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"><meta name="ProgId" content="Word.Document"><meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"><meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"><link rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cl-jesamo%5CLOKALA%7E1%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"><!--[if gte mso 9]><xml> <w:worddocument> <w:view>Normal</w:View> <w:zoom>0</w:Zoom> <w:hyphenationzone>21</w:HyphenationZone> <w:punctuationkerning/> <w:validateagainstschemas/> <w:saveifxmlinvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid> <w:ignoremixedcontent>false</w:IgnoreMixedContent> <w:alwaysshowplaceholdertext>false</w:AlwaysShowPlaceholderText> <w:compatibility> <w:breakwrappedtables/> <w:snaptogridincell/> <w:wraptextwithpunct/> <w:useasianbreakrules/> <w:dontgrowautofit/> </w:Compatibility> <w:browserlevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel> </w:WordDocument> </xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml> <w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"> </w:LatentStyles> </xml><![endif]--><style> <!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 {size:595.3pt 841.9pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} --> </style><!--[if gte mso 10]> <style> /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin:0cm; mso-para-margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:10.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:#0400; mso-fareast-language:#0400; mso-bidi-language:#0400;} </style> <![endif]--> <span style="font-family: arial; font-weight: bold;"> </span><span style="font-family: arial; font-weight: bold;font-size:180%;" >Bokens värld gör livet glatt
<br /></span><p style="text-align: center; font-weight: bold; font-family: arial;" class="MsoNormal"><span style="font-size:180%;"> både dag och mörker natt.
<br />Men vad sker idag och akademien fått fnatt
<br />och ger priset till en galen katt?
<br />då blir nog sen en hätsk debatt
<br />som gör Horace kropp totalt, helt matt
<br />Men förmodligen får vi en skatt
<br />ur Englunds litterära hatt.</span></p> Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-15013622329258748432009-08-30T08:32:00.004+02:002009-08-30T08:40:36.904+02:00Jag skulle vara din hund (Om jag bara finge vara i din närhet)<strong style="font-weight: normal;">Är Anneli <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_0">Jordahls</span> nya roman som handlar om Ellen <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_1">Keys</span> "pappersförhållande" till </strong>Urban von <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_2">Feilitzen.</span> Det är en i viss mån fiktiv berättelse men som <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_3">Jordahl</span> ändå grundat i <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_4">Keys</span> och <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_5">Feilitzens</span> riktiga kärleksrelation som skedde brevvis.<br />Jag som snöat in en del på Ellen <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_6">Key</span> (kanske mest eftersom jag läst <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_7">litt.vetenskap</span> med genusinriktning och <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_8">f-linjen</span> på <span class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_9">LIU.</span>) ska köpa den här boken och gotta mig.<br /><br />Det är en brevroman kan man väl säga precis som den riktiga kärlekshistorien gick till.<br />Det är fascinerande att en låga och passion kan brinna så klart under så lång tid men ändå inte utmynna i ett "riktigt" förhållande. "Ett riktigt" förhållande är visserligen ett rätt abstrakt begrepp, för vem bestämmer det, men ändå, ni vet vad jag menar.<br /><br />Jag tror på den här boken, så uppmaningen blir att ni ska köpa den !<br /><strong><br /><br /><br /><a href="http://www.dn.se/dnbok/man-maste-hitta-nya-ord-till-dem-som-slitits-ut-1.940814">Länk till artikeln i DN</a><br /><br /><br /><br /></strong>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-13359165100616248732009-08-23T14:52:00.003+02:002009-08-23T15:00:20.573+02:00"Mordets praktik"Kerstin Ekman ska i höst ge ut sin nya roman "Mordets praktik" som tar avstamp i Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" och utvecklar sig. Jag är extremt taggad att läsa den här boken. Jag som älskar både Söderberg och hans Doktor Tyko Gabriel Glas.<br />Ekman har hittat en väldigt intressant ingång till boken och ett förhållningssätt till orginalverkat som jag verkligen hoppas håller.<br />Bengt Ohlssons "Gregorius" var en stor besvikelse som inte alls föll min i smaken, men det är kanske dags att ge den en chans till. Kanske jag lättare kan ta den nu?<br />Vet inte, men först väntar jag på Ekmans bok att förlusta mig i.<br /><br /><a href="http://www.dn.se/dnbok/till-botten-med-dr-glas-1.935913">Läs mer om boken på DN.bok</a>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-41206984248403628792009-08-17T20:54:00.000+02:002009-08-17T20:55:15.433+02:00BoktipsIdag slog det mig att jag borde uppmana fler att läsa Charles Baudelaire. Dekadans när det är som bäst...eller när man talar om bäst så är även Pessoa att rekommendera å det varmaste.<br /><br />/AJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-45084438428629635982009-08-15T14:17:00.004+02:002009-08-15T14:30:07.134+02:00Dagens!Dagens är ett nytt inslag här på "läs en bok för fan". Ibland kanske den heter "veckans", "månadens", "säsongens", "årets" etc. det beror lite på humör und hur bra texten/dikten/citatet är.<br />Först ut i raden är ingen mindre än allas vår Karin Boye och hennes:<br /><span style="color: rgb(102, 51, 0);font-size:130%;" ><br /></span><div style="text-align: center;"><span style="color: rgb(102, 51, 0);font-size:130%;" >"DU SKA TACKA!"</span><br /><br /><span style="color: rgb(102, 51, 0);font-size:130%;" >Du ska tacka dina gudar,<br />om de tvingar dig att gå<br />där du inga fotspår<br />har att lita på.<br /><br />Du ska tacka dina gudar,<br />om de gör att skam till din.<br />Du får söka tillflykt<br />lite längre in.<br /><br />Det som hela världen dömer<br />reder sig ibland rätt väl.<br />Fågelfri var mången,<br />vann sin egen själ.<br /><br />Den som tvingas uti vildskog<br />ser med nyfödd syn på allt,<br />och han smakar tacksam<br />livets bröd och salt.<br /><br />Du ska tacka dina gudar<br />när de bryter bort ditt skal.<br />Verklighet och kärna blir ditt enda val.</span><br /><span style="color: rgb(102, 51, 0);"> </span><br /> / Karin Boye<br /></div>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-23979758653690792202009-08-13T07:43:00.005+02:002009-08-14T19:26:56.777+02:00Kom just på...I år är det inte Horace som berättar vem som får Nobelpriset i litteratur...det är ju Peter Englund. Jag har inget emot Peter som person eller så, men jag kan inte riktigt ta honom på allvar eftersom jag tycker han är så lik "Pojken med Guldbyxorna" (Benny Haag)...<br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.realtid.se/ArticlePages/200508/18/20050818165835_Realtid466/PeterEnglundInne.jpg"><img style="cursor: pointer; width: 200px; height: 288px;" src="http://www.realtid.se/ArticlePages/200508/18/20050818165835_Realtid466/PeterEnglundInne.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.discshop.se/shop/img/filmer_foton/pojk.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 300px; height: 394px;" src="http://www.discshop.se/shop/img/filmer_foton/pojk.jpg" alt="" border="0" /></a><br /><br /><br />(bilderna är hämtade från discshop.se & realtid.se (Foto:Paul Hansen/PrB )Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-46986392087582995232009-02-21T10:35:00.002+01:002009-02-21T10:58:14.992+01:00Harry Potter och Dödsrelikerna<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPYRW4BFEIh6zNXU71L8lBiyrC6P3DAgRn73dEd6feucApPIbnPyYiMg1DFEYi7NOYvS2Tv1TcAF3bG_7wTCXnW2E-jgtQxtYtbe9ozoijLeECVDapoXwMzShE7tFzvnZ17YU3nsQbnFY/s1600-h/harry-potter-och-doedsrelikerna.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 299px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPYRW4BFEIh6zNXU71L8lBiyrC6P3DAgRn73dEd6feucApPIbnPyYiMg1DFEYi7NOYvS2Tv1TcAF3bG_7wTCXnW2E-jgtQxtYtbe9ozoijLeECVDapoXwMzShE7tFzvnZ17YU3nsQbnFY/s400/harry-potter-och-doedsrelikerna.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5305187780309280066" border="0" /></a><br />Nu har jag gjort det. Nu har jag läst ut sista HarryP-boken. Det tog inte mer än 3 dagar tror jag, men så intensivläste jag ju för det var så satans spännande!!!<br /><br />Och nu, när jag läst alla böckerna kan jag säga att den här sista boken är extreeeemt spännande och kanske den bästa (förutom den första boken då allt börjar) av dem allihop. Eller så är det så för att det var den jag läste sist. Men hur som så var den spännande. Nu kanske många rynkar på näsan och tänker att det är ju en barnbok/fantasybok som inte är nått för just dig etc. etc. Och det kanske är sant, man kan ju inte gilla allt. Men man kan BÖRJA att gilla den här sortens böcker (och nu lobbar jag ju mest för Harry P-böckerna då såklart) om man ger sig in i dem med öppet sinne och tar dem för vad de är. För när man väl gör det så öppnar sig en helt fantastiskt, magisk värld som man bara kan slukas in i och bli ett med.<br /><br />Jag som i förra recentionen berättade om tårar, kan säga att de tårarna inte var nått i jämförelse med de som boktsavligt talat SPRUTADE ur ögonen på mig igår och jag hulkade högt, fick lägga ner boken för att jag inte såg nått och så andas lite lungt för att sedan ta upp den igen och fortsätta. Det var en riktigt känslosam bargochdalbana kan jag säga. Men det var mer än okej ändå, för boken var så spännande.<br />Den här sista boken som utspelas utanför Hogwarts väggar ger intrycket om dels att Harry och hans vänner blivit äldre (vid 17 är man myndig i trollkarlsvärlden) och att det finns en trollkarlsvärld som man som läsare inte fått tagit del av i de tidigare böckerna. I den här boken får man inte heller ta så jättestor del av livet utanför eftersom Harry, Ron och Hermione (namnet som ingen kan uttala) är på flykt och mest håller sig undan. Men man triggas i alla fall att vilja veta mer om trollkarlsvärlden.<br /><br />Jag tycker att den här boken också är råare och jag gillar att JK Rowlings inte varit rädd för att ta i med "hårdhandskarna" i både språk och händelser. För det är en ganska grym och hemsk historia som utspelar sig i boken. Folk förlorar kroppsdelar, dör eller blir aldrig sig själva igen.<br />Det enda man kan undra över är översättningen som inte är riktigt klok ibland utan är någon slags svengelska i direktöversättning från engelskan. Det är både fult och stör min läsning, men är ju inte JK:s fel utan översättarens. Det är det enda negativa med boken som jag hittat.<br /><br />Det som är så fantasktiskt i den här boken är alla de svar man får. Alla de lösa trådar som får slut och hur jävla bra Rowlings lyckats knyta ihop historien genom alla böckerna.<br />Jag känner snarast en saknad över att inte få möta Harry och hans vänner något mer, för jag vill veta mer om trollkarlsvärlden, jag har ju alltid vilja leva i en.<br />Slutet är verkligen ett slut på den här historien och det är lite synd. Det som är roligt är att jag förstår nu varför hon skrev: "Barden Bagges Berättelser". Den ska jag läsa såfort jag får tillfälle.<br /><br />Jag vill inte säga mer om den här boken än såhär heller för jag tycker att ni få som läser den här bloggen faktiskt ska läsa dem själva. Det är jätteskönt att få förlora sig själv till Diagonalgränden och alla de lutande handelsbodarna och affärerna med häxpulver och kvastar.<br />Jag uppmanar er återigen att antingen läsa eller se filmerna. Men kanske ni bör läsa innan ni ser filmerna för det kan vara lite meck att hänga med annars enligt vissa källor (en viss Gul Nalle t.ex.)<br /><br />GÅ och låna den redan idag: Harry Potter och Dödsrelikerna, den sista boken om Harry Potter - pojken som överlevde!<br /><br />/AJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-70716389616613963892009-02-17T15:22:00.002+01:002009-02-17T15:45:04.605+01:00Rödgråtna ögon ... THANK YOU VERY MUTCH JK!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEq381jlbTjNdXx1eEZHZJ7WaZpL9ml37YreqnUP1Q_UN8-4Zl7AH0Et3WnhSLU1nVj3yEUINPJQL4nHSsS-kMzK-xVIhlFJJ5dXiUJQii_zX8LW8mjGu2umEr5kTYtXZfLgOE8YvzuL4/s1600-h/harry+potter.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 388px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEq381jlbTjNdXx1eEZHZJ7WaZpL9ml37YreqnUP1Q_UN8-4Zl7AH0Et3WnhSLU1nVj3yEUINPJQL4nHSsS-kMzK-xVIhlFJJ5dXiUJQii_zX8LW8mjGu2umEr5kTYtXZfLgOE8YvzuL4/s400/harry+potter.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5303777159955804706" border="0" /></a><br />Jo men så är det faktiskt!<br />Jag har precis läst ut "Harry Potter och Halvblodsprinsen" och jag kan säga att jag inte hulkat så mycket över en bok på länge. Kanske är det för att jag på det personliga planet just nu står i något slags ingenmansland där sjukdom och gamla människor gör sig påmint och därav förvärrar saken. Men å andra sidan känner jag mig själv och vet att jag är; <span style="font-weight: bold;"> en bölare!</span><br /><br />Det är för övrigt jäkligt svårt att recensera en Harry P-bok eftersom den dels riktar sig till barn och ungdomar(vilket jag inte längre är) samt att den nästan "måste" följa ett visst srts mönster, för annars skulle den tappre lille trollkarlen tappa både trovärdighet och läsare. För det är trovärdigt och jag stiger gärna in i en värld av bubblande msytiska trolldrycker, kvastar och osynlighetsmantalr. Det är ju nämligen precis allt som jag önskade skulle vara min verklighet som liten. HAde Harry P kommit när jag var 8 hade jag ÄLSKAT böckerna...och förmodligen hade mitt liv sett avsevärt mycket mer annorlunda ut än det gör nu.<br /><br />Jag som faktiskt läst de andra böckerna också (utom den sista som jag ska börja på ikväll ...) tycker i alla fall att den här boken var lite läskigare, lite mer obehaglig och blodig. Att råka sprätta upp sina skol"kamrater" hör ju inte till vanligheten på Hogwarts. Så lite vuxnare var den kanske, men så blir ju även karaktärerna äldre så JK gör ju helt rätt i att låta dem utvecklas.<br /><br />Även om man måste erkänna att det inte är all time high litteratur så är det njutfullt att få sjunka ner i soffan, under filten och sjunka bort några timmar i en förtrollad värld + att det är nyttigt att läsa lite barn och ungdoms litt. så man inte bara tycker man förkovrar sig i det finklassiga och glömmer barnet inuti bröstet som vill ut och springa i skogen och leka att man har en flygande matta.<br />Därför rekomenderar jag starkt att läsa Harry Potter. Alla böckerna faktiskt. Superbra böcker om man blir sjuk t.ex. eller under sommaren (böckerna är nämligen lite klumpiga att släpa med i resväskan eller på tåget - om man inte har pocketversioner). Eller att läsa ihop med andra, det är också ett kul sätt att läsa böcker. Får man panik inför tjockleken på böckerna kan man annars hyra ALLA filmer på en gång och ha Harry Potter-maraton en helg.<br />Boken finns även som ljudbok och läses av Krister Henriksson. Kan vara nått för den som åker bil eller tåg.<br /><br />Jag vill inte gå in på handlingen direkt...mer än att "halvblodsprinsen" är ett vägskäl kan man säga, där upphör barndomen på ett sätt för Harry och innan jag ändå börjar berätta handlingen så slutar jag med att ge boken en femma av fem möjliga trollstavar!!!<br />/HelblodsprinsessanJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-28239243061357958042009-01-30T18:36:00.005+01:002009-01-30T18:53:55.045+01:00Hanteringen av odöda<span style="font-size:78%;">(jag börjar med att be om ursäkt om eventuella N skulle saknas i texten då mitt tangentbord ite vill att just den bokstaves knapp skall fungera)</span><br /><br /><img src="file:///C:/DOCUME%7E1/Hem-PC/LOKALA%7E1/Temp/moz-screenshot.jpg" alt="" /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9SZf-ohg260oOnVd0bxwXQbFvNx1huA_7NeECdEFe3a5facZJYdodBztPWz1XrPWNznCheyXHQDV234QX33KtVqVQHXC-HM-TJfY7TNQXDk1dHVVR5gTRRLsp6ceRfd4WMZnlFmKfffo/s1600-h/hanteringen.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 256px; height: 400px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9SZf-ohg260oOnVd0bxwXQbFvNx1huA_7NeECdEFe3a5facZJYdodBztPWz1XrPWNznCheyXHQDV234QX33KtVqVQHXC-HM-TJfY7TNQXDk1dHVVR5gTRRLsp6ceRfd4WMZnlFmKfffo/s400/hanteringen.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5297146249596327346" border="0" /></a><br />NU har jag läst klart den. Det tog inte all denna tid för att boken var svårläst, tvärtom är den lättslukad. Men jag har haft ont om tid att läsa dessvärre. Men men, nu är den slut och omdömet lyder: Av fem möjliga får Hanteringen av odöda (eller omlevande...som de kallas i boke) en 2:a!!!<br /><br />Det här är en bra bok. Jag gillar den. Men det ÄR svårt att skriva läskigt. Det var längesedan det fanns en skräcktradition i Sverige som gjorde folk rädda är de läste. Jag är EXTREMT rädd av mig, för att inte tala om lättskrämd. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag bitvis i boken inte fan ett lågmält obehag krypa lägst ryggraden på mig. För det gör det... bitvis.<br />När det är obehagligt är det så obehagligt så jag lyssnade efter ljud och om det inte var en skrapning på dörren jag hörde trots allt.<br />Men bitvis blev det långradigt och alldeles för pratigt. John A.L. är väldigt bra på det vardagliga. Hans språk är så enkelt och lättfångat att man bara flyter med och inte har svårighet att läsa snabbt och läge. Men sen kommer partier då karaktärerna pratar för mycket... eller författaren skriver för mycket som de tänker helt enkelt, då blir det lite trist och kommer ur den annars ganska så "rappa" takten i boken.<br />Den här boken, liksom "Låt den rätte..." är uppdelad i kapitel med en karaktär som huvudperson i varje. Det enda som är synd i den här boken är att alla karaktärer i princip har samma röst. Och kanske är det just det som gör att det ibland käns långradigt och lite för pratigt. Det blir i alla fall en "svaghet" i den här boken, som annars är bra.<br /><br />Jag är fascinerad av skräckgenren. Mary Shelly skrev Frankenstein för hur länge sen som helst och på den tiden funkade skräcken som bokgenre annorlunda än idag. Visst, vi har Stephen King, den outmanade skräckkungen, men i Sverige har vi ingen, förutom just JOhn Ajvide L. (här kan jag ha missat någon som jag inte känner till och i så fall ber jag om ursäkt och hoppas på tips om denne någon). Och John gör det bra, eller i alla fall så bra han kan. Låt den rätte var mycket bättre än den här boken som inte riktigt håller hela tiden utan vacklar sig fram. Det är synd. Men trots det är det en helt okej bra bok. Jag kommer inte läsa om den, men jag rekommenderar den en dag på stranden eller e helg i soffan när man är sjuk.<br />Det är svårt att lägga ner de eftersom man gärna vill veta hur upplösningen ska bli, trots att den blir lite lågrandig ibland.<br /><br />Så läs den, men om ni ska välja en av hans böcker så tycker jag "låt de rätte..." ska bli ert förstaval.<br /><br />/A<br /><br /><span style="font-size:78%;">Bilden är från Ordfronts hemsida</span>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-72737498265155627762009-01-04T10:42:00.001+01:002009-01-04T10:44:14.703+01:00Nyårsdikt av Bruno K ÖijerFör er som missat vill jag bara hänvisa till underliggande länk. Där finner ni mästarens ord i nyårsform. Håll till godo:<br /><br /><a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=868954">http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=868954</a><br /><br />God fortsättning på det nya bokåret!<br /><br />/AJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-40166821689042296402008-12-28T16:58:00.001+01:002008-12-28T17:04:51.268+01:00Just nu ur bokhyllan:<span style="font-size:130%;"><span style="font-family: lucida grande;">Jag läser just nu "Hanteringen av odöda"<br />Av: John Ajvide Lindqvist.<br /><br />"Låt den rätte komma in" var ju en bra och välskriven bok. Boken som även blivit film och gick upp på biograferna i höstas. Den var bra även som film, snygg som fan och ljus, bild och rekvisita borde vinna en oscar...oskar ?? c eller k???<br />Jaja, jag gillade filmen och jag gillade boken. Men den var inte lika läskig att läsa som alla tidigare hävdat. Jag blev inte rädd för monstret i källaren, men jag undrar varför de tog bort det ur filmen. Men är samtidigt glad att de gjorde det, för det var en sådan där parantes på nått sätt.<br /><br />Nu är det i alla fall "hanteringen..." som läses. Den är lättläst och sådär spännande. Man är ju lite nyfiken trots allt. Men skräck är svårt att skriva, men det återkommer jag till senare.<br />Återkommer när jag läst klart. /A<br /></span></span>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-27806695669803813252008-12-21T10:25:00.000+01:002008-12-21T10:26:30.332+01:00<a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=859832">http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=859832</a><br /><br />Det här är roligt!Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-36538452946344754052008-12-21T09:45:00.002+01:002008-12-21T09:59:45.141+01:00Jag snodde en lista från min gode litteraturvän<span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">1. Vad använder du som bokmärke?</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span></span><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br />Oftast viker jag ett öra, annars blir det vad som finns till hands</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">.<br /><br /></span></span><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">2. När och var brukar du läsa?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> I sängen, på toa, i soffan, på tåget<br /><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">3. Vilket är bäst - pocket eller inbunden?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Pocket är lämpligast när man ska ligga och läsa. Men inbundna är ju mycket snyggare men inte så praktiskt när man flyttar.<br /><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">4. Vilken bok läser du nu?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> <span style="font-style: italic;">Jag läser dels en massa pedagogisk litteratur som ingen vill veta namnen på, sen läser jag Dekadensens kön av Ebba-Witt Brattström och Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist.<br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span><span class="Apple-style-span" style="font-style: italic;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">5. Lämnar du kännetecken i dina böcker?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> Jag brukar ringa in, "stjärna", skriva kommentarer etc. Men det är bara i de som är bäst...typ Doktor glas<br /><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">6. Påverkar omslaget dig om du överväger att läsa en bok?<br /></span></span><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">"Don´t judge a book by it´s cover"</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><span style="font-weight: bold;"><br /><br /></span></span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">7. Påverkar sidantalet?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Absolut. Är det sedan en dålig bok så kommer jag aldrig till slutet.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">8. Tjuvläser du slutet?</span></span><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></span></div><div><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Inte längre, men som liten/yngre gjorde jag det ofta. Numer vet jag bättre.<br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">9. Har du en eller några "omläsningsböcker"?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> Ja, jag har ganska många. Det är skönt. Som goda vänner som man litar på. Doktor Glas, Orons bok, POESIBÖCKER framförallt tror jag.<br /><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">10. Håller du fast vid dina böcker?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> </span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">Ja, i alla fall de svåråtkomliga, gamla klassikerna. Nymoderna är det lite ditt och datt med<br /><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">11. Tar du med en bok du läser på toa?</span></span></div><div><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> Ja. Det är ju asbra tillfälle att läsa när man pluggar. För det finns ingen tid för "eget" läsande då.<br /><br /></span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-weight: bold;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">12. För du läsdagbok?</span></span><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"></span></span></div><div><span class="Apple-style-span"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"> Jag som inte ens kan uppdatera den här bloggen ordentligt kan ju knappast minnas att föra en läsdagbok eller??? Men jag önskar jag gjorde det.</span></span><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"><br /><br />Allt gott och happy 4:e advent /Amorsken<br /></span></div>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-49453714528050053882008-12-20T19:47:00.001+01:002008-12-20T19:49:40.951+01:00Angående.......föregående inlägg.<br />YOU GOTTA LOVE HORACE!!!<br /><a href="http://saom.blogspot.com/2006/11/att-vara-horace-engdahl.html"><br />http://saom.blogspot.com/2006/11/att-vara-horace-engdahl.html</a><br /><br /><br />/JJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-43444088468513858632008-12-20T19:30:00.004+01:002008-12-20T19:45:04.901+01:00HORACE lämnar oss...!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkqqDg1sCs3p50OWyiv1U5OjfuVstmxcpKS2On8O7eQkY8QliB42rU9lnmP70M79tVu3qwG9v6bymksziq8VQz2B4qyuVZyyFmAmn1P9v8slc576LAaFV3Q9z5D2PSMmJgCpjB4ND4TZs/s1600-h/Horace.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 150px; height: 221px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkqqDg1sCs3p50OWyiv1U5OjfuVstmxcpKS2On8O7eQkY8QliB42rU9lnmP70M79tVu3qwG9v6bymksziq8VQz2B4qyuVZyyFmAmn1P9v8slc576LAaFV3Q9z5D2PSMmJgCpjB4ND4TZs/s400/Horace.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5281944441156819202" border="0" /></a><br /><br /><div style="text-align: center;"><span style="font-size:78%;"><span style="font-weight: bold;">Bilden är tagen från www.sr.se</span></span><br /><br /><br /><span style="font-size:78%;"><span style="font-weight: bold;"></span></span></div>Det är med yttersta, djupaste sorg i hjärtat som jag läser att Horace Engdahl avgår som Svenska Akademiens ständiga sekreterare. Efterträdaren Peter Englund må förvisso vara en av akademiens ledarmöter men om jag fått välja hade jag hellre sett Kristina Lugn eller Torgny Lindgren på Horace forna post.<br />Helt ärligt så tycker jag det känns lite tungt. Jag undrar vad hans tankar är bakom? Kanske han bara tröttnat och vill göra något annat med sitt liv och sin tid. Kanske han ska skriva några fler fantastiska förord (som till Pessoas Orons bok t.ex.)? Förmodligen har han något gigantiskt epos likt Gilgamesch att skriva.<br />Jag kommer minnas Horace föreläsning om "den romantiska texten" och "Fernando Pessoa". Några av de bästa föreläsningar jag haft under hela min högskoleutbildning.<br />Horace i våra hjärtan. Och läs mycket i jul, jag ska försöka hinna med det jag också.Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-10433440158064800232008-10-22T09:36:00.003+02:002008-10-22T09:52:01.161+02:00Prosapolisen!Upptäckte just Prosapolisen och har det som nytt favoritinslag i DN.<br />Oscar II och träsvärdet...fy fan. Hur kan en sådan miss lyckas passera både Läckberg själv, förläggare och korrläsare??? Har bara EN sak att säga: PIIIINSAMT!<br />Men det säger ju en del om hur lite som krävs för att man ska skriva deckare. En förmåga att skriva så enkelt som möjligt (på gräns till både löjelse och fördummande av läsaren) så folket får något lättsmält att läsa i sängen på kvällen.<br />Jag tycker det är fruktansvärt dåligt. Men jag förstår att människor gillar det. Jag vill inte acceptera det, men jag förstår det.<br /><br />Här kan man läsa hela artikeln om Läckbergs alla misstag: <a style="color: rgb(204, 51, 204);" href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=842240">http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=842240</a><br /><br /><br />See yaJul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-66662226914050712852008-10-09T09:54:00.002+02:002008-10-09T09:56:08.538+02:00Hahahaha...Det här var så roligt och så sant...jag känner många ;)<br /><a href="http://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2008/10/06/get-carter-369"><br />http://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2008/10/06/get-carter-369</a>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-74077720542512625842008-06-18T09:37:00.003+02:002008-06-18T09:58:53.154+02:00Att göra kön - Om vårt våldsamma behov av att vara kvinnor och män<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvF5dZdhmDtVCEp9v-ZoeQxwzFaf_HnYmwRTZ6QmAFMivni0DcfB0k0rxnDaXFyjJh6rtlz9W3g8Wj4GTJPku3zZz0CeJPXwvefMzGflLFCej9-3n3F3zTlH8JNC6dyR8t9PZqtvGVzbM/s1600-h/9100578525.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvF5dZdhmDtVCEp9v-ZoeQxwzFaf_HnYmwRTZ6QmAFMivni0DcfB0k0rxnDaXFyjJh6rtlz9W3g8Wj4GTJPku3zZz0CeJPXwvefMzGflLFCej9-3n3F3zTlH8JNC6dyR8t9PZqtvGVzbM/s400/9100578525.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5213127494397561778" border="0" /></a><br />Ylva Elvin-Nowak och Heléne Thomssons bok från 2003 är en bok som jag har som kurslitteratur men som jag redan nu läst. Och jag gillar den skitmycket. Det här är boken jag vill ge till alla kvinnor och män i min närhet som hävdar att jämställdhet "och sånt där" är det som 68-rörelsen och rödstrumporna sysslade med och inte är något de vill beblanda sig med.<br />Det här är boken som tar exempel från intervjuer med både kvinnor och män i olika åldrar och olika etniciteter och även från olika delar av världen, inte bara människor som lever i Sverige gör det enkelt att förstå könsmaktsordningen ur ett otroligt enkelt och vardagligt exemplifierande.<br /><br />Såklart är det här en bok jag i allra högsta grad rekommenderar, och trots att jag vill att det är de personer som skulle behöva läsa den som ska göra det, så vet jag bättre. För personer som behöver läsa den här boken kommer förmodligen inte göra det. De anser förmodligen att det här är ännu en feministisk bok och självklart är feminist i det närmaste ett skällsord i dessa personers öron.<br />Men ändå. Läs den!!!!! Det har väl aldrig skadat att börja ifrågasätta sig själv, sitt sätt att vara och tänka..eller?<br /><br />Att den är vald till kurslitteratur förstår jag då den tar upp ämnet hur vi gör kön på ett spårkligt väldigt enkelt sätt. Både kvinnor och män "gör kön" på det sätt att vi internaliserar känslan och varandet i oss utifrån relativt stereotypa normer, men inte bara i oss själva utan även på och i andra människor.<br />Är man intresserad av könsmaktsstrukturer, feminism, jämställdhet och genus är det här en bra bok om man är "nybörjare" på det hela.<br />Jag fick många saker förklarade för mig trots att jag inte ser mig själv som "nybörjare" på ämnet. Men det är en komplex värld i genusdiskussionen och den här boken förtydligar saker väldigt bra och enkelt.<br />Det som jag tror kan trötta ut och tråka ut den som redan kan väldigt mycket om det här är att den ibland känns lite repetitiv. Vissa partier blev jag rätt trött av att läsa, då det för mig kändes som att jag redan visste det och att de redan talat om det några sidor innan.<br />Men det spelar ingen roll, för det är helt enkelt en både bra, intressant och behövlig bok i ett land där jämställdheten ändå kommit så långt men ändå har så otroligt långt kvar till mål.<br /><br />Läs den!<br />7 + av 10Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-58027100330290215672008-06-17T21:42:00.003+02:002008-06-18T09:36:48.018+02:00En komikers uppväxt<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBwk1qUUCR6nC7Ric7zMWGRDHePvcsn_j1j4DnfKIgka_-JFqkSX_Q0J_N5a3fxAm76Q5Z8n_ne_s65ydKVw3Lg11fWenuaz8z2KrEjUe_xYCPKIBT_pjqKVV3U_j3xXm9OsT2byU_fpU/s1600-h/1204825381.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBwk1qUUCR6nC7Ric7zMWGRDHePvcsn_j1j4DnfKIgka_-JFqkSX_Q0J_N5a3fxAm76Q5Z8n_ne_s65ydKVw3Lg11fWenuaz8z2KrEjUe_xYCPKIBT_pjqKVV3U_j3xXm9OsT2byU_fpU/s400/1204825381.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5213122178970170722" border="0" /></a><br />Okej...jag orkar inte ens läsa klart den. Så jävla kass tycker jag den är.<br />En fascinerande sak är dock att Gardells språk (det är ju Jonas Gardell som är dess författare) lyckats använda ett språk som är så typiskt rätt i tiden just NU, trots att boken kom ut 1992.<br />det första jag tänkte på var Susamna Alakoskis "Svinalängorna" som vann Augustpriset.<br />Språket tilltalar 15 åringar och jag förstår varför på något sätt.<br /><br />Jag är besviken helt enkelt. Jag tycker ju att Gardell är fantastisk. Men han funkar nog bättre på scen än att han passar att plita ner ord i böcker. Jag som inte läst den här boken innan önskade mig den i julklapp (fick två st) och började läsa, men helt ärligt så kommer jag nog inte fullfölja och jag som avskyr att inte läsa klart böcker om jag väl börjat...men jag pallar nog inte. Jag blir så jävla trött så fort jag öppnar den, det finns liksom ingenting som tilltalar mig. Så tyvärr Vinita...jag gillar den inte alls.<br /><br />Blir inte mer än ETT + eftersom det är det minsta man kan få.Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8831944403831060232.post-17658389358451856672008-06-04T22:25:00.004+02:002008-06-17T21:37:05.701+02:00Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_caomQvmlAzDNAitiRXj1Y27Tg6GlNTgw6djV7tptkTWsb5-1N9bEbafHrN49PRsSECJdbqLhRTCOzlMfwlJIBYeZHvaQAQsqCZVLnyoo2HGFMKRwhYD8IY_QhduQCLOaGrq98MJTYMc/s1600-h/Jag-Minns-Alla-Mina_219868w.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_caomQvmlAzDNAitiRXj1Y27Tg6GlNTgw6djV7tptkTWsb5-1N9bEbafHrN49PRsSECJdbqLhRTCOzlMfwlJIBYeZHvaQAQsqCZVLnyoo2HGFMKRwhYD8IY_QhduQCLOaGrq98MJTYMc/s400/Jag-Minns-Alla-Mina_219868w.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5212936677053780738" border="0" /></a><br /><br /><img src="file:///C:/DOCUME%7E1/Jessica/LOKALA%7E1/Temp/moz-screenshot-1.jpg" alt="" /><br /><br />Kerstin Thorvalls bok från år 2000 (tror jag det är) är den första ut att tyckas och tänkas om. Jag läste den första gången i sin helhet förra sommaren nere på Öland. Det tog inte mer än 1-2 dagar för den är både lättläst och har ett väldigt enkelt, vardagligt språk.<br /><br />Boken handlar om Kerstin Thorvalls eget liv, hennes kärlekar och älskare. Det är med viss ambivalens som rösten som jag säger att jag gillar den. På ett sätt är den fantastisk. Det är en underbar känsla i boken. Kerstin älskar med hela sitt väsen...och hon krusidullar inte om det. Hon skriver självklart om det underbara, vackra och passionerade, men inte på det klyshiga sättet. Hennes ord är bara konkret jävla ärlighet på något sätt. Ärlighet som har stickt mången människa i ögonen.<br />Jag som anser att det är skit och helvete när kvinnor/tjejers böcker blir undanskuffade som "Chicklitt", och det har ju den här boken verkligen blivit. Kerstin har fått ta ett och annat otacksamt och även fult ord gällande kärringsnusk etc etc etc. Och jag blir bara trött på att man inte bedömer mäns böcker på samma sätt.<br />Det är något tydligt skrämmande med kvinnors kroppar, deras sexuella lust och när de skriver om det. Speciellt om man är en äldre kvinna. Om man är en gammal porrskådis är det oftast annat ord i lutan...<br /><br />Men åter till Kerstin. Hon beskriver sina brinnande lustar inför dessa män på ett sätt som gör mig både hänförd och lite rädd. Hänförd över att hon är (har varit) så fri i sig själv att hon låtit sig själv älska så hämningslöst. Det finns ett jävlar anamma i den kvinnan som jag avundas och som jag önskar att alla människor hade. Att ge sig passionerat till någon annan är väl det mest vågade och modigaste som finns.<br />Framförallt är det nog bokens språk som tilltalar mig mer än historien i sig, även om den också fascinerar mig. Hon skriver så rakt på och det är inte alltför vanligt och jag älskar det.<br /><br />Jag sa även att jag blir lite rädd. Och det är endast för det faktum att alla dessa kärlekshistorier känns maniska ibland och när man sedan vet att det inte är fiktion utan Kerstins eget liv så känns det ju som att hon inte alltid mått så bra. Men det som är bra är ändå att språket sköljer bort det med sin rättframhet. Hon hymlar inte med sitt beteende trots att hon själv påpekar att hon inte alltid handlat på ett korrekt och bra sätt. och det är lite kärnan i boken.<br />Det är mer en direktåtergivning utan förskönande omskrivningar, bara "rå" fakta i en språkligt underbar värld. För Kerstin älskar sig rakt genom livet, vilket är både positivt och negativt, och jag älskar att läsa hennes bok och rekommenderar den för sommardagar på stranden. Den är nämligen både lättläst och fängslande i och med att den är lättillgänglig.<br /><br />Av 10 möjliga <span style="font-weight: bold; color: rgb(204, 0, 0);font-size:130%;" >+ </span> får "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" <span style="color: rgb(204, 0, 0);">8 +</span>Jul i Lalolandhttp://www.blogger.com/profile/13930286942695861471noreply@blogger.com1