NU har jag läst klart den. Det tog inte all denna tid för att boken var svårläst, tvärtom är den lättslukad. Men jag har haft ont om tid att läsa dessvärre. Men men, nu är den slut och omdömet lyder: Av fem möjliga får Hanteringen av odöda (eller omlevande...som de kallas i boke) en 2:a!!!
Det här är en bra bok. Jag gillar den. Men det ÄR svårt att skriva läskigt. Det var längesedan det fanns en skräcktradition i Sverige som gjorde folk rädda är de läste. Jag är EXTREMT rädd av mig, för att inte tala om lättskrämd. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag bitvis i boken inte fan ett lågmält obehag krypa lägst ryggraden på mig. För det gör det... bitvis.
När det är obehagligt är det så obehagligt så jag lyssnade efter ljud och om det inte var en skrapning på dörren jag hörde trots allt.
Men bitvis blev det långradigt och alldeles för pratigt. John A.L. är väldigt bra på det vardagliga. Hans språk är så enkelt och lättfångat att man bara flyter med och inte har svårighet att läsa snabbt och läge. Men sen kommer partier då karaktärerna pratar för mycket... eller författaren skriver för mycket som de tänker helt enkelt, då blir det lite trist och kommer ur den annars ganska så "rappa" takten i boken.
Den här boken, liksom "Låt den rätte..." är uppdelad i kapitel med en karaktär som huvudperson i varje. Det enda som är synd i den här boken är att alla karaktärer i princip har samma röst. Och kanske är det just det som gör att det ibland käns långradigt och lite för pratigt. Det blir i alla fall en "svaghet" i den här boken, som annars är bra.
Jag är fascinerad av skräckgenren. Mary Shelly skrev Frankenstein för hur länge sen som helst och på den tiden funkade skräcken som bokgenre annorlunda än idag. Visst, vi har Stephen King, den outmanade skräckkungen, men i Sverige har vi ingen, förutom just JOhn Ajvide L. (här kan jag ha missat någon som jag inte känner till och i så fall ber jag om ursäkt och hoppas på tips om denne någon). Och John gör det bra, eller i alla fall så bra han kan. Låt den rätte var mycket bättre än den här boken som inte riktigt håller hela tiden utan vacklar sig fram. Det är synd. Men trots det är det en helt okej bra bok. Jag kommer inte läsa om den, men jag rekommenderar den en dag på stranden eller e helg i soffan när man är sjuk.
Det är svårt att lägga ner de eftersom man gärna vill veta hur upplösningen ska bli, trots att den blir lite lågrandig ibland.
Så läs den, men om ni ska välja en av hans böcker så tycker jag "låt de rätte..." ska bli ert förstaval.
/A
Bilden är från Ordfronts hemsida
