av: Johan Theorin
Har precis läst ut den tredje boken av Johan Theorin som utspelar sig på Öland och som "handlar om" den åldrade mannen Gerlof Davidsson. Nu är ju inte Gerlof huvudpersonen böckerna, men han är den röda tråden kan man säga, den som binder ihop böckerna, och han gör sin roll med bravur.
Blodläge är Theorins tredje bok och utspelar sig under Ölandsvåren och försommaren. Som vanligt är det underbara miljöer som beskrivs och liksom Theorins förra bok fylld av vidskeplighet som förankras i vår tid och som flätas samman med olika människoöden.
Den förra boken; Nattfåk, tyckte jag inte var lika bra som den första och som denna boken, även fast den mycket mer än den första var full av övernaturliga förekomster... vilket jag gillar.
Blodläge handlar till skillnad från Nattfåk inte om andar och besök från "andra sidan" utan om gammal öländsk vidskeplighet gällande troll och älvor. Jag som alltid fascineras av, och är något yrkesskadad av, att se på uppbyggnader och stilistiska saker tycker att den här boken är superbra. Jag är INGET fan av "kriminalromaner" a´la Marklund, Läckberg, GW Persson, eller Herr Larsson och jag vill verkligen inte facka in Theorin i den ohyggeliga genren. Jag skulle hellre vilja lägga honom i genren "skönlitteratur i romanform"... as simple as that! ( Men jag har läst många som fackar in Theorin som en deckarförfattare och det tycker jag är både taskigt och fel.)
Blodläge har, som alla Theorins böcker, ett fängslande, enkelt språk som tilltalar läsaren och gör det lätt att följa, förstå och hänga med. En annan sak som är så bra med Johan Theorins författarskap är att han är trovärdig. Jag tror på det jag läser och jag märker att han gjort sin research och att han dubbelkollat den innan han skrivit ner sin historia. Och om han har hittat på och arbetat utan research? Ja, ÄNNU BÄTTRE säger jag, för då kan han "ljuga sant" och det är ju det som de riktigt stora författarna gör enligt Anaïs Nin.
Hur han än gjort så sveps jag med i historien och ut till Alvaret, naturen och älvstenen där man offrar saker till älvorna för att få sina önskningar uppfyllda. Theorin har en otrolig förmåga att snirkla och väva samman historien och få alla bitarna att falla på plats i slutet och jag tycker han gör det både snyggt, oklyschigt och på ett sätt som inte försöker "lura" eller "skriva läsaren på näsan". Han är bara rak och på något sätt förmedlar det rakt av. Det är snyggt och något som fler författare borde ägna sig åt (dock tror jag inte jag lyckades förklara så bra här hur jag menade, men jag hoppas att någon fattar).
En annan sak som författaren gör superbra i den här boken är att skifta perspektiv och tid. Många gör det förvirrande eller väldigt subtilt, men Theorin gör det enkelt och kanske är det det som gör att jag gillar honom så mycket och sättet han skriver på. Det är liksom ingen onödig krussidullprosa han skriver. Den är bara rak, och precis som det är, men på det sättet inte avskalad eller minimalistisk, han bara skippar ordbajseriet som så många andra ägnar sig åt. Han lyckas skapa trovärdiga karaktärer och djup i dem, trots att han inte överanalyserar dem eller ger läsaren mer än den behöver. Det är så jäkla bra, för han litar på mig som läsare känner jag. Och även om läsaren ganska tidigt kan "lista ut" hur det ligger till, så är det liksom inte det som är vitsen. För det är ingen deckare, det är en roman om äkta människor och deras liv och öden och det är så bra gjort så jag bara måste säga till alla att läsa.
Kanske är det så att jag som "halvölänning" har ett par extra hjärtslag till övers för den där underbara ön och dess natur och arkitektur (den gamla, inte den nymoderna) och de gamla gåtor och sägner som landskapet ruvar på. Och kanske är det för att jag själv sett älvorna dansa i diset över Alvaret som jag mer än lätt dras in i den här historien och i princip streckläste den.
Men den har många bra kvalitéer och jag tycker att man bör läsa den. Har man heller aldrig varit på Öland så borde man ta sig dit så fort man bara kan och uppleva det platta alvaret, de långa stränderna och den trevliga befolkningen.
Boken är som given för sommarens lata dagar på stranden eller i trädgården. Så om du inte har den köp den eller låna den på bibblan eller ge bort den till någon som behöver koppla av - det är en superbra present!!!
Fem starka av fem möjliga får den av mig !!!
Blodläge är Theorins tredje bok och utspelar sig under Ölandsvåren och försommaren. Som vanligt är det underbara miljöer som beskrivs och liksom Theorins förra bok fylld av vidskeplighet som förankras i vår tid och som flätas samman med olika människoöden.
Den förra boken; Nattfåk, tyckte jag inte var lika bra som den första och som denna boken, även fast den mycket mer än den första var full av övernaturliga förekomster... vilket jag gillar.
Blodläge handlar till skillnad från Nattfåk inte om andar och besök från "andra sidan" utan om gammal öländsk vidskeplighet gällande troll och älvor. Jag som alltid fascineras av, och är något yrkesskadad av, att se på uppbyggnader och stilistiska saker tycker att den här boken är superbra. Jag är INGET fan av "kriminalromaner" a´la Marklund, Läckberg, GW Persson, eller Herr Larsson och jag vill verkligen inte facka in Theorin i den ohyggeliga genren. Jag skulle hellre vilja lägga honom i genren "skönlitteratur i romanform"... as simple as that! ( Men jag har läst många som fackar in Theorin som en deckarförfattare och det tycker jag är både taskigt och fel.)
Blodläge har, som alla Theorins böcker, ett fängslande, enkelt språk som tilltalar läsaren och gör det lätt att följa, förstå och hänga med. En annan sak som är så bra med Johan Theorins författarskap är att han är trovärdig. Jag tror på det jag läser och jag märker att han gjort sin research och att han dubbelkollat den innan han skrivit ner sin historia. Och om han har hittat på och arbetat utan research? Ja, ÄNNU BÄTTRE säger jag, för då kan han "ljuga sant" och det är ju det som de riktigt stora författarna gör enligt Anaïs Nin.
Hur han än gjort så sveps jag med i historien och ut till Alvaret, naturen och älvstenen där man offrar saker till älvorna för att få sina önskningar uppfyllda. Theorin har en otrolig förmåga att snirkla och väva samman historien och få alla bitarna att falla på plats i slutet och jag tycker han gör det både snyggt, oklyschigt och på ett sätt som inte försöker "lura" eller "skriva läsaren på näsan". Han är bara rak och på något sätt förmedlar det rakt av. Det är snyggt och något som fler författare borde ägna sig åt (dock tror jag inte jag lyckades förklara så bra här hur jag menade, men jag hoppas att någon fattar).
En annan sak som författaren gör superbra i den här boken är att skifta perspektiv och tid. Många gör det förvirrande eller väldigt subtilt, men Theorin gör det enkelt och kanske är det det som gör att jag gillar honom så mycket och sättet han skriver på. Det är liksom ingen onödig krussidullprosa han skriver. Den är bara rak, och precis som det är, men på det sättet inte avskalad eller minimalistisk, han bara skippar ordbajseriet som så många andra ägnar sig åt. Han lyckas skapa trovärdiga karaktärer och djup i dem, trots att han inte överanalyserar dem eller ger läsaren mer än den behöver. Det är så jäkla bra, för han litar på mig som läsare känner jag. Och även om läsaren ganska tidigt kan "lista ut" hur det ligger till, så är det liksom inte det som är vitsen. För det är ingen deckare, det är en roman om äkta människor och deras liv och öden och det är så bra gjort så jag bara måste säga till alla att läsa.
Kanske är det så att jag som "halvölänning" har ett par extra hjärtslag till övers för den där underbara ön och dess natur och arkitektur (den gamla, inte den nymoderna) och de gamla gåtor och sägner som landskapet ruvar på. Och kanske är det för att jag själv sett älvorna dansa i diset över Alvaret som jag mer än lätt dras in i den här historien och i princip streckläste den.
Men den har många bra kvalitéer och jag tycker att man bör läsa den. Har man heller aldrig varit på Öland så borde man ta sig dit så fort man bara kan och uppleva det platta alvaret, de långa stränderna och den trevliga befolkningen.
Boken är som given för sommarens lata dagar på stranden eller i trädgården. Så om du inte har den köp den eller låna den på bibblan eller ge bort den till någon som behöver koppla av - det är en superbra present!!!
Fem starka av fem möjliga får den av mig !!!