nobel...

Bokens värld gör livet glatt

både dag och mörker natt.
Men vad sker idag och akademien fått fnatt
och ger priset till en galen katt?
då blir nog sen en hätsk debatt
som gör Horace kropp totalt, helt matt
Men förmodligen får vi en skatt
ur Englunds litterära hatt.

Jag skulle vara din hund (Om jag bara finge vara i din närhet)

Är Anneli Jordahls nya roman som handlar om Ellen Keys "pappersförhållande" till Urban von Feilitzen. Det är en i viss mån fiktiv berättelse men som Jordahl ändå grundat i Keys och Feilitzens riktiga kärleksrelation som skedde brevvis.
Jag som snöat in en del på Ellen Key (kanske mest eftersom jag läst litt.vetenskap med genusinriktning och f-linjen på LIU.) ska köpa den här boken och gotta mig.

Det är en brevroman kan man väl säga precis som den riktiga kärlekshistorien gick till.
Det är fascinerande att en låga och passion kan brinna så klart under så lång tid men ändå inte utmynna i ett "riktigt" förhållande. "Ett riktigt" förhållande är visserligen ett rätt abstrakt begrepp, för vem bestämmer det, men ändå, ni vet vad jag menar.

Jag tror på den här boken, så uppmaningen blir att ni ska köpa den !



Länk till artikeln i DN

"Mordets praktik"

Kerstin Ekman ska i höst ge ut sin nya roman "Mordets praktik" som tar avstamp i Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas" och utvecklar sig. Jag är extremt taggad att läsa den här boken. Jag som älskar både Söderberg och hans Doktor Tyko Gabriel Glas.
Ekman har hittat en väldigt intressant ingång till boken och ett förhållningssätt till orginalverkat som jag verkligen hoppas håller.
Bengt Ohlssons "Gregorius" var en stor besvikelse som inte alls föll min i smaken, men det är kanske dags att ge den en chans till. Kanske jag lättare kan ta den nu?
Vet inte, men först väntar jag på Ekmans bok att förlusta mig i.

Läs mer om boken på DN.bok

Boktips

Idag slog det mig att jag borde uppmana fler att läsa Charles Baudelaire. Dekadans när det är som bäst...eller när man talar om bäst så är även Pessoa att rekommendera å det varmaste.

/A

Dagens!

Dagens är ett nytt inslag här på "läs en bok för fan". Ibland kanske den heter "veckans", "månadens", "säsongens", "årets" etc. det beror lite på humör und hur bra texten/dikten/citatet är.
Först ut i raden är ingen mindre än allas vår Karin Boye och hennes:

"DU SKA TACKA!"

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du ska tacka dina gudar,
om de gör att skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas uti vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du ska tacka dina gudar
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna blir ditt enda val.

/ Karin Boye

Kom just på...

I år är det inte Horace som berättar vem som får Nobelpriset i litteratur...det är ju Peter Englund. Jag har inget emot Peter som person eller så, men jag kan inte riktigt ta honom på allvar eftersom jag tycker han är så lik "Pojken med Guldbyxorna" (Benny Haag)...








(bilderna är hämtade från discshop.se & realtid.se (Foto:Paul Hansen/PrB )

Harry Potter och Dödsrelikerna

Nu har jag gjort det. Nu har jag läst ut sista HarryP-boken. Det tog inte mer än 3 dagar tror jag, men så intensivläste jag ju för det var så satans spännande!!!

Och nu, när jag läst alla böckerna kan jag säga att den här sista boken är extreeeemt spännande och kanske den bästa (förutom den första boken då allt börjar) av dem allihop. Eller så är det så för att det var den jag läste sist. Men hur som så var den spännande. Nu kanske många rynkar på näsan och tänker att det är ju en barnbok/fantasybok som inte är nått för just dig etc. etc. Och det kanske är sant, man kan ju inte gilla allt. Men man kan BÖRJA att gilla den här sortens böcker (och nu lobbar jag ju mest för Harry P-böckerna då såklart) om man ger sig in i dem med öppet sinne och tar dem för vad de är. För när man väl gör det så öppnar sig en helt fantastiskt, magisk värld som man bara kan slukas in i och bli ett med.

Jag som i förra recentionen berättade om tårar, kan säga att de tårarna inte var nått i jämförelse med de som boktsavligt talat SPRUTADE ur ögonen på mig igår och jag hulkade högt, fick lägga ner boken för att jag inte såg nått och så andas lite lungt för att sedan ta upp den igen och fortsätta. Det var en riktigt känslosam bargochdalbana kan jag säga. Men det var mer än okej ändå, för boken var så spännande.
Den här sista boken som utspelas utanför Hogwarts väggar ger intrycket om dels att Harry och hans vänner blivit äldre (vid 17 är man myndig i trollkarlsvärlden) och att det finns en trollkarlsvärld som man som läsare inte fått tagit del av i de tidigare böckerna. I den här boken får man inte heller ta så jättestor del av livet utanför eftersom Harry, Ron och Hermione (namnet som ingen kan uttala) är på flykt och mest håller sig undan. Men man triggas i alla fall att vilja veta mer om trollkarlsvärlden.

Jag tycker att den här boken också är råare och jag gillar att JK Rowlings inte varit rädd för att ta i med "hårdhandskarna" i både språk och händelser. För det är en ganska grym och hemsk historia som utspelar sig i boken. Folk förlorar kroppsdelar, dör eller blir aldrig sig själva igen.
Det enda man kan undra över är översättningen som inte är riktigt klok ibland utan är någon slags svengelska i direktöversättning från engelskan. Det är både fult och stör min läsning, men är ju inte JK:s fel utan översättarens. Det är det enda negativa med boken som jag hittat.

Det som är så fantasktiskt i den här boken är alla de svar man får. Alla de lösa trådar som får slut och hur jävla bra Rowlings lyckats knyta ihop historien genom alla böckerna.
Jag känner snarast en saknad över att inte få möta Harry och hans vänner något mer, för jag vill veta mer om trollkarlsvärlden, jag har ju alltid vilja leva i en.
Slutet är verkligen ett slut på den här historien och det är lite synd. Det som är roligt är att jag förstår nu varför hon skrev: "Barden Bagges Berättelser". Den ska jag läsa såfort jag får tillfälle.

Jag vill inte säga mer om den här boken än såhär heller för jag tycker att ni få som läser den här bloggen faktiskt ska läsa dem själva. Det är jätteskönt att få förlora sig själv till Diagonalgränden och alla de lutande handelsbodarna och affärerna med häxpulver och kvastar.
Jag uppmanar er återigen att antingen läsa eller se filmerna. Men kanske ni bör läsa innan ni ser filmerna för det kan vara lite meck att hänga med annars enligt vissa källor (en viss Gul Nalle t.ex.)

GÅ och låna den redan idag: Harry Potter och Dödsrelikerna, den sista boken om Harry Potter - pojken som överlevde!

/A

Rödgråtna ögon ... THANK YOU VERY MUTCH JK!

Jo men så är det faktiskt!
Jag har precis läst ut "Harry Potter och Halvblodsprinsen" och jag kan säga att jag inte hulkat så mycket över en bok på länge. Kanske är det för att jag på det personliga planet just nu står i något slags ingenmansland där sjukdom och gamla människor gör sig påmint och därav förvärrar saken. Men å andra sidan känner jag mig själv och vet att jag är; en bölare!

Det är för övrigt jäkligt svårt att recensera en Harry P-bok eftersom den dels riktar sig till barn och ungdomar(vilket jag inte längre är) samt att den nästan "måste" följa ett visst srts mönster, för annars skulle den tappre lille trollkarlen tappa både trovärdighet och läsare. För det är trovärdigt och jag stiger gärna in i en värld av bubblande msytiska trolldrycker, kvastar och osynlighetsmantalr. Det är ju nämligen precis allt som jag önskade skulle vara min verklighet som liten. HAde Harry P kommit när jag var 8 hade jag ÄLSKAT böckerna...och förmodligen hade mitt liv sett avsevärt mycket mer annorlunda ut än det gör nu.

Jag som faktiskt läst de andra böckerna också (utom den sista som jag ska börja på ikväll ...) tycker i alla fall att den här boken var lite läskigare, lite mer obehaglig och blodig. Att råka sprätta upp sina skol"kamrater" hör ju inte till vanligheten på Hogwarts. Så lite vuxnare var den kanske, men så blir ju även karaktärerna äldre så JK gör ju helt rätt i att låta dem utvecklas.

Även om man måste erkänna att det inte är all time high litteratur så är det njutfullt att få sjunka ner i soffan, under filten och sjunka bort några timmar i en förtrollad värld + att det är nyttigt att läsa lite barn och ungdoms litt. så man inte bara tycker man förkovrar sig i det finklassiga och glömmer barnet inuti bröstet som vill ut och springa i skogen och leka att man har en flygande matta.
Därför rekomenderar jag starkt att läsa Harry Potter. Alla böckerna faktiskt. Superbra böcker om man blir sjuk t.ex. eller under sommaren (böckerna är nämligen lite klumpiga att släpa med i resväskan eller på tåget - om man inte har pocketversioner). Eller att läsa ihop med andra, det är också ett kul sätt att läsa böcker. Får man panik inför tjockleken på böckerna kan man annars hyra ALLA filmer på en gång och ha Harry Potter-maraton en helg.
Boken finns även som ljudbok och läses av Krister Henriksson. Kan vara nått för den som åker bil eller tåg.

Jag vill inte gå in på handlingen direkt...mer än att "halvblodsprinsen" är ett vägskäl kan man säga, där upphör barndomen på ett sätt för Harry och innan jag ändå börjar berätta handlingen så slutar jag med att ge boken en femma av fem möjliga trollstavar!!!
/Helblodsprinsessan

Hanteringen av odöda

(jag börjar med att be om ursäkt om eventuella N skulle saknas i texten då mitt tangentbord ite vill att just den bokstaves knapp skall fungera)



NU har jag läst klart den. Det tog inte all denna tid för att boken var svårläst, tvärtom är den lättslukad. Men jag har haft ont om tid att läsa dessvärre. Men men, nu är den slut och omdömet lyder: Av fem möjliga får Hanteringen av odöda (eller omlevande...som de kallas i boke) en 2:a!!!

Det här är en bra bok. Jag gillar den. Men det ÄR svårt att skriva läskigt. Det var längesedan det fanns en skräcktradition i Sverige som gjorde folk rädda är de läste. Jag är EXTREMT rädd av mig, för att inte tala om lättskrämd. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag bitvis i boken inte fan ett lågmält obehag krypa lägst ryggraden på mig. För det gör det... bitvis.
När det är obehagligt är det så obehagligt så jag lyssnade efter ljud och om det inte var en skrapning på dörren jag hörde trots allt.
Men bitvis blev det långradigt och alldeles för pratigt. John A.L. är väldigt bra på det vardagliga. Hans språk är så enkelt och lättfångat att man bara flyter med och inte har svårighet att läsa snabbt och läge. Men sen kommer partier då karaktärerna pratar för mycket... eller författaren skriver för mycket som de tänker helt enkelt, då blir det lite trist och kommer ur den annars ganska så "rappa" takten i boken.
Den här boken, liksom "Låt den rätte..." är uppdelad i kapitel med en karaktär som huvudperson i varje. Det enda som är synd i den här boken är att alla karaktärer i princip har samma röst. Och kanske är det just det som gör att det ibland käns långradigt och lite för pratigt. Det blir i alla fall en "svaghet" i den här boken, som annars är bra.

Jag är fascinerad av skräckgenren. Mary Shelly skrev Frankenstein för hur länge sen som helst och på den tiden funkade skräcken som bokgenre annorlunda än idag. Visst, vi har Stephen King, den outmanade skräckkungen, men i Sverige har vi ingen, förutom just JOhn Ajvide L. (här kan jag ha missat någon som jag inte känner till och i så fall ber jag om ursäkt och hoppas på tips om denne någon). Och John gör det bra, eller i alla fall så bra han kan. Låt den rätte var mycket bättre än den här boken som inte riktigt håller hela tiden utan vacklar sig fram. Det är synd. Men trots det är det en helt okej bra bok. Jag kommer inte läsa om den, men jag rekommenderar den en dag på stranden eller e helg i soffan när man är sjuk.
Det är svårt att lägga ner de eftersom man gärna vill veta hur upplösningen ska bli, trots att den blir lite lågrandig ibland.

Så läs den, men om ni ska välja en av hans böcker så tycker jag "låt de rätte..." ska bli ert förstaval.

/A

Bilden är från Ordfronts hemsida

Nyårsdikt av Bruno K Öijer

För er som missat vill jag bara hänvisa till underliggande länk. Där finner ni mästarens ord i nyårsform. Håll till godo:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=868954

God fortsättning på det nya bokåret!

/A