Harry Potter och Dödsrelikerna

Nu har jag gjort det. Nu har jag läst ut sista HarryP-boken. Det tog inte mer än 3 dagar tror jag, men så intensivläste jag ju för det var så satans spännande!!!

Och nu, när jag läst alla böckerna kan jag säga att den här sista boken är extreeeemt spännande och kanske den bästa (förutom den första boken då allt börjar) av dem allihop. Eller så är det så för att det var den jag läste sist. Men hur som så var den spännande. Nu kanske många rynkar på näsan och tänker att det är ju en barnbok/fantasybok som inte är nått för just dig etc. etc. Och det kanske är sant, man kan ju inte gilla allt. Men man kan BÖRJA att gilla den här sortens böcker (och nu lobbar jag ju mest för Harry P-böckerna då såklart) om man ger sig in i dem med öppet sinne och tar dem för vad de är. För när man väl gör det så öppnar sig en helt fantastiskt, magisk värld som man bara kan slukas in i och bli ett med.

Jag som i förra recentionen berättade om tårar, kan säga att de tårarna inte var nått i jämförelse med de som boktsavligt talat SPRUTADE ur ögonen på mig igår och jag hulkade högt, fick lägga ner boken för att jag inte såg nått och så andas lite lungt för att sedan ta upp den igen och fortsätta. Det var en riktigt känslosam bargochdalbana kan jag säga. Men det var mer än okej ändå, för boken var så spännande.
Den här sista boken som utspelas utanför Hogwarts väggar ger intrycket om dels att Harry och hans vänner blivit äldre (vid 17 är man myndig i trollkarlsvärlden) och att det finns en trollkarlsvärld som man som läsare inte fått tagit del av i de tidigare böckerna. I den här boken får man inte heller ta så jättestor del av livet utanför eftersom Harry, Ron och Hermione (namnet som ingen kan uttala) är på flykt och mest håller sig undan. Men man triggas i alla fall att vilja veta mer om trollkarlsvärlden.

Jag tycker att den här boken också är råare och jag gillar att JK Rowlings inte varit rädd för att ta i med "hårdhandskarna" i både språk och händelser. För det är en ganska grym och hemsk historia som utspelar sig i boken. Folk förlorar kroppsdelar, dör eller blir aldrig sig själva igen.
Det enda man kan undra över är översättningen som inte är riktigt klok ibland utan är någon slags svengelska i direktöversättning från engelskan. Det är både fult och stör min läsning, men är ju inte JK:s fel utan översättarens. Det är det enda negativa med boken som jag hittat.

Det som är så fantasktiskt i den här boken är alla de svar man får. Alla de lösa trådar som får slut och hur jävla bra Rowlings lyckats knyta ihop historien genom alla böckerna.
Jag känner snarast en saknad över att inte få möta Harry och hans vänner något mer, för jag vill veta mer om trollkarlsvärlden, jag har ju alltid vilja leva i en.
Slutet är verkligen ett slut på den här historien och det är lite synd. Det som är roligt är att jag förstår nu varför hon skrev: "Barden Bagges Berättelser". Den ska jag läsa såfort jag får tillfälle.

Jag vill inte säga mer om den här boken än såhär heller för jag tycker att ni få som läser den här bloggen faktiskt ska läsa dem själva. Det är jätteskönt att få förlora sig själv till Diagonalgränden och alla de lutande handelsbodarna och affärerna med häxpulver och kvastar.
Jag uppmanar er återigen att antingen läsa eller se filmerna. Men kanske ni bör läsa innan ni ser filmerna för det kan vara lite meck att hänga med annars enligt vissa källor (en viss Gul Nalle t.ex.)

GÅ och låna den redan idag: Harry Potter och Dödsrelikerna, den sista boken om Harry Potter - pojken som överlevde!

/A